Såg precis trailen till The Fault in Our Stars och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Hur ska jag möjligen klara av att se hela filmen på bio. Jag kommer behöva ta med mig ett helt paket med näsdukar. 

 

Jag bara älskar casten i denna film. Det är så otroligt perfekt. Både Shailene Woodley, Hazel, samt Ansel Elgot, Augustus är exakt så som jag tänkt mig dem. Denna film kommer bli så otroligt bra! 

 

Idag tänkte jag bara att jag skulle få ur mig mina känslor och åsikter. Kanske är jag gammalmodig eller så är jag bara envis men jag hatar e-läsare! Seriöst, halva glädjen med böcker är ju känslan att hålla i dem, lukta på dem och se dem pryda bokhyllan. Därför anser jag att det är värt att lägga lite extra pengar för att få riktiga fysiska böcker. 

 

Men jag blir så otroligt sur och irriterad på alla författare som ska skriva noveller mellan böckerna i en serie. För det första finns det alldeles för många och långa serier. Vad är det för fel på stand-alone egentligen? (Jag sparar dock på det ämnet att klaga på någon annan gång) Men alla dessa noveller har knappast någonsin ett syfte förrutom att vara överdrivet dyra och fucka upp för dem som inte har e-läsare. Jag vet inte hur många gånger jag inte rikigt har hängt med i en serie för att jag inte läst novellerna innan. 

 

Sen är det svårt för mig att få tag i böckerna. Jag har inget att läsa dem på, förrutom min iPhone och så långt ska jag inte behöva gå, plus att de är väldigt dyra för att innehålla så få sidor. Alternativet finns ju alltid att läsa piratkopior på internet men eftersom jag ofta skapar ett band mellan mig och författaren får jag bara dåligt samvete. Som om jag stjäl från dem, vilket man i för sig gör. 

 

Så nu frågar jag er. Vad är era tankar om mellannoveller? Är de onödiga eller älskar du dem?

 

Gone var nog den första boken som jag köpte på engelska där jag gick in för att jag ville läsa den för nöjets skull. Därmed är denna serien början till mina stora passion för böcker idag. Den är början till varför jag började bokblogga och också början till varför jag lägger ner tusentals kronor varje år på böcker och varför det står över 50 olästa böcker på min hylla. Därmed har jag en hel del historia med denna serie och därmed en del hat men absolut mest krälek. 

 

Gone-serien skiljer sig från ALLA andra böcker som jag läst eller hört tala om. Kanske har den lite likheter med Stephen Kings Under the Dome men utan att ha läst den boken kan jag inte uttala mig mer om det. Det som skiljer denna serie åt från andra är inte bara den orginella storyn utan alla de otroligt djupa karaktärerna och det faktum att Michael Grant inte är rädd att skriva om sånt som andra författare är. Om du letar efter en blodig, våldsam och psykiskt jobbig serie så har du hittat den. 

 

Light är sjätte och sista boken i serien. När jag började läsa hade jag väldigt svårt för mig att bilda en uppfattning om hur allt skulle sluta. Hur kunde denna serien sluta lyckligt när så mycket förfärligt hade hänt och fortsatte att hända? Men Michael lyckades ganska bra att knyta ihop knutarna ändå. Dock hade jag velat haft ett lite mer slutet slut. Det var lite för öppet för mig. 

 

Dock älskade jag alla karaktärer i denna boken och hur de äntligen tog sig i kragen. Jag ÄLSKADE Caine. Han gick från att vara den mest hatade karaktären genom de tidigare böckerna till att här bli den mest älskade. Han öppnade äntligen upp sig och genom att man fick läsa från Sam och Caines mamma ibland så insåg man hur Caine kom att bli som han blev. Han hade aldrig varit älskad av någon. 

 

Light är vekrligen ett bra slut till en älskad serie och har du läst de övriga delarna i serien tycker jag verkligen att du ska ta dig samman och avsluta serien. Har du inte läst serien än så kan jag inte göra något annat än att rekomendera den!

 

Första meningen: The little girl's hair caught fire. 

Bästa karaktären: Caine

Antal sidor: 451

Betyg: 4/5

I November förra året hade jag en re-read month där jag läste om några av mina favorit-serier. Dels för att jag ville och dels för att jag skulle kunna avsluta serien. Nu är det dags igen. Dock kommer jag troligen att nöja mig med ca en serie per månad. Så här kommer de böcker och serier som jag planerar att läsa om i år. 

 

 

Det var ett bra tag sedan jag läste Pushing the Limits och jag kommer inte ihåg så mycket av den förrutom att jag älskade den. Det jag dock kom ihåg var att jag älskade Beth i första boken och jag såg så mycket fram emot Dare You To som skulle vara berättad från hennes PoV. Jag såg fram emot all ångest och olycka samtidigt som jag ville att hon skulle vara lycklilg. Och om ångest var vad jag letade efter så hittade jag definitivt rätt. Beth är en otroligt dramatiserad person som har varit med om mycket hämskheter i sitt liv. 

 

Dock kan jag inte säga att jag gillade Ryan eller hanns familj värst mycket. Kontrasten mellan Ryan och Beths bakgrund och liv är extremt stor och deras olika syn på livet gör att jag tyckte att Ryan var lite gnällig. Beth har behövt ta hand om en mor som aldrig står upp för henne och istället spenderar sin tid och pengar med en man som fysiskt skadar både Beth och hennes mor. Hon har levt ett liv med alkohol, droger och bråk. Hon har aldrig haft ett riktigt hem och delar en madrass med sin bästa vän. Samtidigt är Ryan så fruktansvärt deprimerad för att hans bror är homosexuell?! Va?

 

Och det fanns vissa saker som jag verkligen reagerade starkt på. Då detta är en contemporary som utspelar sig i USA får man vara beredd på att deras kultur inte kommer vara samma som min egna. Men jag har väldigt svårt att förstå hur att man bara för att man är homosexuell blir betraktad som ett "hot" mot familjens rykte, att man blir utkastad från sitt egna hem och att man inte kan komma ut med sin sexuella läggning i sin hemstad för att man är rädd för vad invånarna i den kommer göra. Dessutom, så kanske detta är unikt för mig, men mina föräldrar skulle aldrig någonsin få för sig att de har rättan att bestämma vem jag får träffa, hur jag ser ut eller vad jag ska göra med min framtid. Detta är något som amerikanska föräldrar verkar ta för givet och det krachar ganska hårt med min syn på livet och hur man behandlar andra människor. Ingen oavsätt gener eller relation till mig har rätten att bestämma om mina känslor, mitt utseende eller mina drömmar. 

 

Förutom detta så måste jag ändå säga att jag gillade storyn. Jag älskar Beth och Isaiah och dessutom förändringen man får se i Beth. Hur hon äntligen inser att hon har rätten till att vara självisk och älska sig själv ibland. Och visst har även Ryan sina stunder ibland. 

 

Dock var denna inte riktigt lika bra som Pushing the Limits men jag hoppas verkligen på att Crash Into You, som berättas av Isaiah, kommer vara bättre. 

 

Första meningen: I'm not interested in second place.

Bästa karaktär: Beth

Antal sidor: 456

Betyg: 3.5/5

Jag har alltid varit väldigt intresserad av mytologi och speciellt den grekiska. Så när jag fick syn på The Deep End of the Sea skrek jag till av glädje. En reatelling av Medusa. Hur underbart är inte det?! Och kolla in omslaget. Helt otroligt. Dessutom har den fått väldigt bra betyg och förhandsläsarna. 

 

The Deep End of the Sea kommer ut redan den 13 februari i år. Dock är jag på ett book-buying ban så det lär ta ett tag innan jag kan beställa denna. 

 

Jag vet att det blir mycket om Game of Thrones just nu men jag är bara så taggad för nästa säsong. Jag tror faktiskt detta kommer bli den bästa säsongen hittils. Åh, varför är det så långt kvar till april?!

 

Såg detta klipp från Behind the Scenes och blev bara ännu mer taggad. Skådespelarna, platserna och effekterna. Detta kommer bli så bra. Har du inte sett tv-serien så gör det nu! Vänta inte. Och har du tålamodet för att läsa böckerna så gör det också!

 

En serie som jag önskar att jag hade fortsätt läsa är The Mortal Instruments-serien av Cassandra Clare. Jag har läst de två första böckerna men efter det slutade jag (läste i för sig om City of Bones förra året innan jag såg filmen). Böckerna är rätt dyra och jag vill gjärna ha de i hardcovers eller US paperbacks. Därför har det aldrig blivit av att jag köpt böckerna och därmed fortsatt läsa serien. 

 

Nu är serien redan uppe i 6 böcker, den sjätte kommer ut i slutet av maj, och spin-off serien är 3 böcker. Så jag borde ta tag i denna serie nu. Jag tyckte ju faktiskt om de två första böckerna.

 

Men som sagt kommer den sjätte boken ut snart och jag såg nu att boken hade fått omslag. Jag gillade de första böckerna i serien då man inte såg ansiktet på modellerna, men på de senare omslagen gör man tyvärr det.

 

 

 

Efter att ha stött på en hel del nitlotter när det kommer New Adult böcker hittade jag äntligen en bok i genren som jag tyckte om. 

 

Men låt oss börja med det negativa och få det ur vägen. Som ofta med contemporary böcker så hade jag aningen svårt att förstå varför karaktärerna betedde sig och gjorde som de gjorde ibland. Man sitter där på andra sidan boken och tänker bara "men idiot, sluta ljug, sluta låtsas, och erkänn bara dina känslor!". Dock kan jag förstå att det är just denna ångest och tvivel som ofta driver boken framåt. Även om jag ville ge Jocelyn en örfil då och då. 

 

Och även då jag hade lite små problem med Jocelyn så älskade jag Braden. Kom igen, han är arrogant, otroligt sexig och bäst av allt skotsk. Varje gång Braden pratade i boken föreställde jag mig honom med en skotsk dialekt och mitt hjärta smälte direkt. 

 

Det som skillde On Dublin Street från många andra NA böcker är det faktum att språket faktiskt var riktigt bra. Det var dynamsikt och drog en in i storyn. Troligen har författaren lagt ner väldigt mycket tid för att få ut en bok i det här bra skicket. Det faktum att boken var en självpublicerad e-bok till att börja med och slutade med att ha sålt 150,000 exemplar första månaden är även det imponerande. 

 

Dessutom var boken väldigt lättläst och det tog mig endast ett par timmar att läsa ut. Då vet man att man har hittat en bra bok. Dock säger mitt samveta att jag tyvärr inte kan ge denna bok en fullpottare. Jag störde mig för mycket på huvudkaraktären (som tur var växte hon på mig och blev bättre fram emot slutet) men det var riktigt nära. Så för er som är intresserade av att börja läsa NA eller har haft dålig tur med tidigare böcker i denna genren kan jag definitivt rekomendera On Dublin Street. 

 

Första meningen: I was bored.

Bästa karaktären: Braden

Antal sidor: 407

Betyg: 4/5

Här kommer Book Haul:en som jag lovade er. Jag pratar om de 18 böcker som jag köpte nyligen samt de 7 böcker som jag fick i julklapp. Det är ganska mycket New Adult samt böcker som inte är så kända. Kände för att bredda mina vyer lite. Så, enjoy!

 

PS: Fölåt för den kassa kvaliten men jag orkade och hann inte ladda min kamera innan solen och ljuset försvann. 

 

Woho! Då har första trailen till säsong 4 av Game of Thrones kommit ut. Väntan är så lång till den 9 april då säsongen har premiär men den som väntar på något bra väntar aldrig för länge. 

 

Jag är dock lite besviken på trailen då det faktsikt inte är några White Walkers eller drakar med över huvudtaget. Jag har ännu inte läst den tredje och fjärde boken så jag vet inte hur mycket dessa är med men man kan ju alltid hoppas. 

 

Här har ni trailen. Vad tycker ni om den och ska ni se på premiären den 9 april?

The Vincent Boys, första boken i denna serien, var en av de första New Adult böckerna jag läste. Och detta var innan jag riktigt visste vad NA var för något. Jag absolut älskade The Vincent Boys och även om uppföljaren, The Vincent Brothers var bra så kunde den inte nå upp till The Vincent Boys. 

 

En av orsakerna var att jag inte fastnade lika mycket för karaktärerna. Jag älskade Beau och Ashton i första boken men störde mig då ganska mycket på Sawyer och Lana. Och nu när jag läste andra boken som är berättad från deras perspektiv fanns dessa negativa känslor kvar för dem. Därmed kände jag inte samma sympati för dem. 

 

Dock fanns det mycket positivt med denna bok. Precis som första boken i serien så är denna väldigt rolig och lättsam. Samtidigt som den är ganksa så kort så är språket väldigt lätt och man flyger igenom hela boken. Det tog mig mindre än ett par timmar att läsa ut hela. Och inte vill man sluta läsa när man väl kommit in i boken heller. Man måste ju bara veta vad som händer!

 

Men boken är inte endast rolig och lättsam. Ibland går den över och blir betydligt mörkare och flera gånger grät jag faktiskt. Men när man läst ut boken hade man en lycklig och glad känsla i magen. 

 

Första meningen: Ashton pulled herself up on upr branch and sat down. 

Bästa karaktären: Lana

Antal sidor: 270

Betyg: 4/5

En av mina favorit-serier är och har varit ett bra tag nu Vampire Academy-serien av Richelle Mead. Jag blev överlycklig när jag fick veta att det skulle bli en spin-off serie, Bloodlines. Nu är den serien redan uppe i 4 böcker och i juli i år kommer den femte boken ut, Silver Shadows. Tyvärr är jag inte ett lika stort fan av denna serie vilket mycket har att göra med att Rose inte är huvudkaraktären längre och att jag inte gillar Sydney speciellt mycket. 

 

Men något som denna serie samt Vampire Academy-serien har gemensamt är att de har väldigt fula omslag, speciellt Bloodlines. Och Silver Shadows är inte ett undantag. Jag tycker bara att modellerna ser obekväma och konstiga ut och att hela omslaget ser sjukt billigt ut. Vad tycker ni?

 

World After är andra delen i Penryn & the End of Days serien. Första boken heter Angelfall som jag läste för nästan exakt ett år sedan och älskade. Jag tyckte att hela konceptet var så uppfriskande och den fick hela 5 stjänor av mig. Så självklart hade jag skyhöga förväntningar på denna, men jag blev mer än besviken. 

 

Det första jag störde mig på var hur boken var skriven. Jag kommer inte ihåg om Angelfall var likadan men i World After är kapitlen 2-4 sidor långa. Något som stör mig otroligt mycket då min läsning blir avbruten hela tiden. Och grejen var att bara för att det blev nytt kaptitel så ändrades inte själva händelsen. Så fort något chockerande hände eller sas så byttes kapitel. 

 

Dessutom var det lite svårt att komma in i World After efter att ha väntat i ett år. Jag kom knappt ihåg något och i början var jag väldigt förvirrad. Dessutom var boken väldigt seg i början och inget speciellt hände. Och det tog även därför väldigt lång tid för mig att läsa ut boken (nästan en hel vecka)

 

Men det fanns även saker som jag älskade med boken. En av dem var karaktärerna. Jag älskar hur Susan Ee inte är rädd för att skapa annorlunda och helt enkelt galna karaktärer. Jag älskar framförallt mamman och Paige som helt ballar ur i denna bok. Självklart älskar jag även Raffe men tyvärr är han nästan inte med alls i denna bok. 

 

Och Susan Ee har heller inte snålat på blodet och våldet. Man får i detalj förklarat hur ett barn blir uppskuret och sedan igensytt för att tillsist attackera och bita av stycken med kött från en annan person. Det är uppfriskande med en bok som är riktigt äcklig och blodig inom YA-genren. 

 

Första meningen: Everyone thinks I'm dead. 

Bästa karaktären: Vill säga Raffe men han var nästan itne med så Penryn.

Antal sidor: 314

Betyg: 3/5

Hallå!

 

Även om jag har alldeles för många olästa böcker hemma samt att jag fick en hel del böcker under jul så beställde jag för några dagar sedan hela 18 nya böcker. Jag vet, jag vet. 18 BÖCKER?! Men fick som tur var även lite pengar i jul och tänkte att "varför inte?" Jag blir lycklig av böcker och vem vill inte vara lycklig? Dessutom känner jag att jag på senare tid har börjat avvika lite från de YA böcker som jag normalt läser. Jag brukar hålla mig till YA dystopier och fantasy men på senare tid har jag velat läsa något mer mognare. Med karaktärer som är äldre eller böcker som tar upp jobbigare och mer känslosamma ämnen. 

 

Vilka böcker jag köpte får ni se när de kommer hit. Troligen anländer de någon gång i mitten på nästa vecka. 

 

Slammed är en av de NA böcker som jag har hört näst intill endast bra saker om. Många New Adult böcker får väldigt blandade recensioner men jag tror inte jag har sett en enda dålig för denna. Så självklart var mina förväntningar väldigt höga. Och visst nåddes de för det mesta men jag blev inte helt "blown away" som jag trodde jag skulle bli.

 

Något som jag verkligen gillade var själva "slamming"-en. Det är en typ av poesi som verkligen berörde mig. Här är ett exempel:

 

Det gjorde boken betydligt mer speciell än den skulle varit annars. För egenltigen är Slammed inte en så jätteorginell story i sig. Men ändå kunde jag inte sluta läsa och jag läste ut den på endast en dag. Jag var helt enkelt tvungen att få reda på vad som skulle hända. 

 

Dock tyckte jag inte att själva kärleken var så bra planerad. Det gick alldeles för fort i början och stannade sedan nästan upp helt i resten av boken. Jag blev så himla frustrerad men samtidigt var detta nog en av orsakerna till varför jag fortsatte läsa. Jag ville veta när de äntligen skulle få vara tillsammans igen. 

 

Colleen Hoover lyckades även väldigt bra med att få fram de olika karaktärerna. De kändes verkliga samtidigt som jag kunde tycka om dem. Jag älskade framförallt Will och mamman. Så allt som allt var Slammed en bra bok, inte en fullpottare tyvärr, men helt klart värd att läsa om du vill testa på New Adult. 

 

Första meningen: Kel and i load the last two boxes into the u-haul.

Bästa karaktär: Will

Antal sidor: 317

Betyg: 4/5

 

 

Phoenix är andra delen i Black City-serien och den börjar där Black City slutar. Jag hade väldigt höga förväntningar på denna bok och alla nåddes inte riktigt. Jag blev väldigt frustrerad på Natalie och alla lögner. Ni vet när hela bokens konflikter bygger på att huvudkaraktären är dum och inte berättar något för "kärleksintresset". Och hela tiden tänker man bara "men berätta bara så löser sig allt ju!!" Dessutom hade jag svårt att förstå Elijahs val och beteende ibland. Jag hade velat ha en liten bättre föklaring och mer djupgående förståelse för denna karaktär. 

 

Det jag älskade var dock att man fick se världen utanför Black City. Att de färdas genom landet och man får därmed se och uppleva resten av världen. Dessutom var det en hel del action och inget snålande på blodet inte. Jag gillar när man får en mer realistisk bild över "slagsmålen". Inte bara "han blev skjuten i bröstet och en röd fläck syntes". 

 

Och det som jag fortfarande gillar så mycket med denna serie är hur man kan relatera allt till historien. Hur deras värld påminner om alla de gågner som männskligheten har vänt sig mot varandra och beskyllt varandra pågrund av ursprung, utseende och tro. Ofta när man läser dystopier tänker man "men detta skulle ju aldrig kunna hända" men då jag läste denna tänkte jag "detta har ju faktiskt redan hänt och kan säkert hända igen".

 

Även om Phoenix inte nådde upp till mina förväntningar var den fortfarande väldigt bra och jag älskade att läsa den. Förrutom hur Natalie är extremt jobbig med att hålla hemligheter och ljuga så fanns det inte mycket annat som jag störde mig på. Istället var det en hel de saker som jag älskade. 

 

Första meningen: Purian Rose stepped out onto the balcony of the Golden Citadel, adjusting the white cotton glove on his right hand. 

Bästa karaktär: Ash

Antal sidor: 343

Betyg: 4/5

Förhoppningsvis är det inte många av er som missat att The Fault in Our Stars av John Green ska bli film. (Har du inte läst boken gör det nu!) Jag är så sjukt taggad och castingen är fantastisk. Shailene Woodley spelar Hazel (hon spelar även Tris i Divergent som kommer ut i år) och Ansel Elgot spelar Augustus (och tro det eller ej så spelar han mot Shailene i Divergent som Caleb, Tris bror). Problemet blir ju bara att se denna film på bio då jag kommer böla som ett litet barn (Precis som jag kommer gråta när jag ser Divergent med tanke på hur Allegiant slutade)

 

Dock måste vi vänta ända tills 6 juni innan vi får se denna film men den som väntar på något bra väntar aldrig för länge! Så länge kan vi ju beundra denna extremt vackra poster!

 

 

Sweet Peril är andra boken i The Sweet-triologin där man får följa Anna, dotter till en skyddsängel och en demon. Konceptet är verkligen något annorlunda från alla andra änglar/demon böcker. Det är svårt att förklara om man inte själv läst boken.

 

Dock fick Sweet Peril inte en fullpott när det kommer till betyget. Orsaken är för att det var lite väl deprimerande och egenltigen hände det inte så värst mycket. Dock älskade jag karaktärerna och de höjde definitivt betyget och läslusten en hel del. Jag har en så stor crush på Kopano. Seriöst hur kan man inte älska honom?! 

 

Jag är inte 100% säker på om denna serien klassificeras som YA eller NA. Jag har sett att folk har kallat den för både men enligt mig skulle jag nog säga att detta är en Young Adult bok med en liten mognare twist. Böckerna inom denna genren brukar vara väldigt rädda för att ta upp ämnen som sex, alkohol och våld. Och gör dem det så är det ofta fårn en negativ synpunkt. Wendy Higgins har dock i denna serien tagit upp dessa ämenen en hel del (även om det inte är några detaljerade scener som i New Adult). Detta gillar jag starkt då jag får mer trovärdighet för karaktärerna. 

 

Allt som allt var Sweet Peril en bra bok och jag älskade verkligen karaktärerna. När storyn väl kom igång var den väldigt intressant dock lite väl deprimerande. Men jag ser otroligt mycket framemot fortsättningen och den avslutande delen i serien. 

 

Första meningen: Unbeknownst to the Roman community, 666 earthbound demons were making use of the infamous Colosseum.

Bästa karaktären: Kopano

Antal sidor: 371

Betyg: 4/5

Under 2013 hade jag som mål att läsa 100 böcker, vilket jag lyckades med. Sammanlagt blev det 104 stycken (även om Goodreads krånglar ochd et därför bara står 103). Jag fick möjlighet att läsa om några favoritserier och även avsluta en hel del serier. Dessutom upptäckte jag den nya genren New Adult som jag har en stark hat/kärlek relation till. Här har ni de böcker jag läste under 2013:

 

Hej alla!

 

Då är jag hemma i Sverige igen efter 2 underbara veckor på Gran Canaria. Vi har haft fantastiskt väder och jag har inte gjort mycket annat än läst, solat och promenerat på strandpromenaden med Michael Jackson, Bob Marley och Ted Gärdestad i öronen. Och det är med både lycka och sorg jag kommer hem igen. Lycka för att nu är jag hemma, i min egna säng, med mina vänner och framförallt min egna dusch. Men också sorgligt och jobbigt för nu börjar vi om igen. Stressa ihjäl sig med skolan och alla andra måsten. Men det är väl livet... Jag hoppas ni ar haft en bra jul och nyår!