Det var ett bra tag sedan jag läste Pushing the Limits och jag kommer inte ihåg så mycket av den förrutom att jag älskade den. Det jag dock kom ihåg var att jag älskade Beth i första boken och jag såg så mycket fram emot Dare You To som skulle vara berättad från hennes PoV. Jag såg fram emot all ångest och olycka samtidigt som jag ville att hon skulle vara lycklilg. Och om ångest var vad jag letade efter så hittade jag definitivt rätt. Beth är en otroligt dramatiserad person som har varit med om mycket hämskheter i sitt liv. 

 

Dock kan jag inte säga att jag gillade Ryan eller hanns familj värst mycket. Kontrasten mellan Ryan och Beths bakgrund och liv är extremt stor och deras olika syn på livet gör att jag tyckte att Ryan var lite gnällig. Beth har behövt ta hand om en mor som aldrig står upp för henne och istället spenderar sin tid och pengar med en man som fysiskt skadar både Beth och hennes mor. Hon har levt ett liv med alkohol, droger och bråk. Hon har aldrig haft ett riktigt hem och delar en madrass med sin bästa vän. Samtidigt är Ryan så fruktansvärt deprimerad för att hans bror är homosexuell?! Va?

 

Och det fanns vissa saker som jag verkligen reagerade starkt på. Då detta är en contemporary som utspelar sig i USA får man vara beredd på att deras kultur inte kommer vara samma som min egna. Men jag har väldigt svårt att förstå hur att man bara för att man är homosexuell blir betraktad som ett "hot" mot familjens rykte, att man blir utkastad från sitt egna hem och att man inte kan komma ut med sin sexuella läggning i sin hemstad för att man är rädd för vad invånarna i den kommer göra. Dessutom, så kanske detta är unikt för mig, men mina föräldrar skulle aldrig någonsin få för sig att de har rättan att bestämma vem jag får träffa, hur jag ser ut eller vad jag ska göra med min framtid. Detta är något som amerikanska föräldrar verkar ta för givet och det krachar ganska hårt med min syn på livet och hur man behandlar andra människor. Ingen oavsätt gener eller relation till mig har rätten att bestämma om mina känslor, mitt utseende eller mina drömmar. 

 

Förutom detta så måste jag ändå säga att jag gillade storyn. Jag älskar Beth och Isaiah och dessutom förändringen man får se i Beth. Hur hon äntligen inser att hon har rätten till att vara självisk och älska sig själv ibland. Och visst har även Ryan sina stunder ibland. 

 

Dock var denna inte riktigt lika bra som Pushing the Limits men jag hoppas verkligen på att Crash Into You, som berättas av Isaiah, kommer vara bättre. 

 

Första meningen: I'm not interested in second place.

Bästa karaktär: Beth

Antal sidor: 456

Betyg: 3.5/5