Crown of Midnight av Sarah J. Maas
Crown of Midnight är andra boken i Throne of Glass-serien. Jag älskade första boken, Throne of Glass, då man får följa den coola huvudkaraktären Celaena som är en dömd lönnmördare som avstjänar sitt straff i arbetsläger. Hon får möjligheten att vinna tillbaka sin frihet genom att tävla i kungens tävling där de bästa mördarna i landet tävlar om sitt liv samt att få jobba som kungens personliga lönnmördare. Det jag älskade med den boken var hela känslan som man fick. Det kändes verkligen som man var där i slottet tillsammans med Celaena när hon försöker överleva. Dessutom var Celaena en otroligt stark huvudkaraktär och jag gillade hur romantiken långsamt växtre fram.
Tyvärr var inte Crown of Midnight lika bra som första boken. Den var väldigt seg hela första halvan och blev bara bättre framemot slutet. Och när man väl kom till slutet var boken fantastisk. Hur ska jag kunna vänta till nästa år innan jag får läsa fortsättningen.
Det som tyvärr drog ner Crown of Midnight lite var all magi. Det var betydligt mer i denna bok än i första. Jag är inte sådär jätteförtjust i magi och själva storyn i sig hade varit underbar om Sarah J. Maas hade hoppat denna aspekt. För jag älskar verkligen karaktärerna och miljön även om jag hade velat lära känna karaktärerna lite bättre.
Sarah J. Maas hade även försökt väldigt hårt att få till många twister för att överrasska sina läsare. Många av dem kunde jag dock se från långa vägar (slutet) men det var en held del som kom väldigt oväntat.
Allt som allt var väl Crown of Midnight en bra fortsättning på serien men den kunde ha varit bättre. Slutet gör dock så att jga måste fortsätta läsa serien (som ska bli minst 6 böcker lång). Dessutom ska de första novellerna i denna serien slås ihop till en tryckt bok, vid namn The Assasins Blade, som jag ser väldigt mycket fram emot. Dessa handlar om Celaena och hennes äventyr och uppdrag innan hon blev tillfångatagen. Detta var alltså innan alla magi kom in i bilden och jag ser extremt mycket fram till att läsa om hennes bakgrund.
Första meningen: The shutters swinging in the storm winds were the only sign of her entry.
Bästa karaktär: Celaena
Antal sidor: 418
Betyg: 3.5/5
The Girl of Fire and Thorns av Rae Carson
Jag förstod vad det var som Rae Carson ville göra. Hon ville skapa en unik berättelse och framförallt en unik karaktär. En kvinnlig karaktär som inte är vacker, men överviktig och feg som bara den. Och då menar jag inte lite överviktig på några få kilo men där karaktären klagar på hur hon inte är vacker. Här får jag känslan över att Elisa verkligen är överviktig som vi definierar det i dagens samhälle. Dock var det alldeles för överdrivet. I början tyckte jag att det var mycket intressant med denna annorlunda karaktär men efter endast ett fåtal sidor blev jag otroligt irriterad. Det enda Elisa kan tänka på är mat och när hon ska äta sin nästa måltid, hur mycket hon vill äta, vad allt smakar och luktar. För ja, är man tjock kan man ju absolut inte ha något annat i hjärnan än mat...
Men som tur är slipper stackar Elisa vara fet genom hela boken. Istället verkar den endast handla om hur hon går, går och går. Efter det går hon lite till. Och ingen mat får hon (även om hon tänker på det konstant) så självklart går hon ner i vikt. Ja till och med så mycket att hon inte behöver dela på brösten för att se sitt smyckaei naveln. Kanske känner ni av min sarkasm vid denna tidpunkt.
Och problemen slutar inte här. Hela romantiken kändes så fake och det enda jag kunde tänka på var Stockholmssyndorm. Elisa blev inte ens arg eller uppröd när hon blev kidnappad. Hon blev mest bara sur för att hon var tvungen att gå, att det då gjorde ont när låren gneds ihop och att hon inte fick tillräckligt med mat.
Nej tyvärr så var det ingen karaktär som jag fastnade för och när några av dem dog brydde jag mig faktiskt inte så mycket. Jag ville bara att boken skulle ta slut. Det fanns även många overkliga händelser i boken. T.ex. har jag väldigt svårt att förstå att en liten prins, som beskrivs som det mest bortskämda barnet i hela värden, skulle gilla när Elsia skällde på honom och sa att han inte fick göra vissa grejer.
Dessutom är jag väldigt kritisk till Gud och religioner överhuvud taget. Ska man ha med Gud så otroligt mycket som i denna boken ville jag haft någon form av förklaring. Men jag kan tänka mig att Rea Carson är amerikan och tron på Gud kommer säkert mer naturligt för många av dem.
Som slutsats så hade The Girl of Fire and Thorns potential men kunde över huvudtaget inte nå upp till dem. Tyvärr en av de sämsta böckerna detta år...
Första meningen: Prayer candles flicker in my bedroom.
Bästa karaktären: Ingen
Antal sidor: 423
Betyg: 2/5
Throne of Glass av Sarah J.Maas
Under hösten har jag varit väldigt sugen på att läsa historical/fantasy-böcker. Jag avslutade Graceling-serien i sommras och har sedan dess letat efter något liknande. Något med samma vackra språk, världsbyggnad och tuffa karaktärer. Och är det just en tuff karaktär ni letar efter, så kan ni sluta nu. Celaena är en av de coolaste kvinnliga karaktärerna jag någonsin har läst om. Hur hon fortfarande lever är en gåta för mig. Hon har varit med om helt förfärliga saker som skulle bryta vilken vanlig människa som helst.
Dock gillade jag verkligen inte triangel dramat som tyvärr dyker upp i denna bok. Cealena är en så otroligt stark karaktär och att lyckas hitta den rätta "kärleken" till henne känns omöjligt. Här försöker dock författaren matcha ihop henne med två och ingen av dem passar tyvärr med Celaena. Personligen hade jag nog gillat denna boken betydligt mer om det inte hade funnits någon romantik alls, och det är inte ofta jag säger det om böcker. Romantik är oftast ett väldigt smart sätt att få historien att röra sig framåt.
Det jag gillar med fantasy är att det oftast tar lite längre tid att få berättelsen berättad. Man har tid på sig att lära känna världen, kulturen och karaktärerna. På så sätt fastnar historien i mitt minne mycket bättre än med en bok som bara är fylld med action och där man inte får någon tid att andas. Sarah. J.Maas bygger långsamt upp spänningen tills dess att man sitter på kanten av soffan och bara måste få veta vad som händer! Hon lämnar också en hel del lösa trådar för fortsättningarna på serien.
Gillar du fantasy och historical böcker med en bad-ass huvudkaraktär så är Throne of Glass boken du ska plocka upp. Är du dock ett fan av bra romantik så ska du nog fortsätta leta.
Första meningen: After a year of slavery in the Salt Mines of Endovier, Celaena Saradothien was accustomed to being escorted everywhere in shackles and at sword-point.
Bästa karaktären: Celaena Saradothien
Antal sidor: 404
Betyg: 4/5
Shadow and Bone av Leigh Bardugo
Även om jag hade hört väldigt mycket positivt om Shadow and Bone innan jag började läsa den så hade jag inte så väldigt höga förväntningar. Jag vet inte vad det var men jag var bara inte så intresserad av boken. Dock fick jag ett presentkort till Akademibokhandeln och eftersom jag har läst 95% av alla böcker på den engelska ungdomshyllan var detta en av de enda jag kunde köpa som jag inte redan hade.
Men oj, vad förvånad jag blev. Det slutade faktiskt med att jag verkligen gillade boken och när jag läste ut den beställde jag genast hem bok nr 2 i serien. Det jag älskade mest är det faktum att Leigh Bardugo helt lurade mig. När jag började läsa hade jag ingen som helst aning om att den skulle sluta där den gjorde. Och det slutet. Kom igen! Jag vill bara hugga in i bok nr två men med lite eftertanke är jag mer än övertygad över att även andra boken kommer sluta med en cliffhanger och då får jag vänta till juni innan jag får fortsätta läsa.
Karaktärerna: Jag älskade dem. Trodde faktiskt inte att jag skulle gilla Alina men hon visade sig vara riktigt intressant. Sen så älskade jag the Darkling som man aldrig ritkigt visste var man hade. Dock blev jag lite irriterad på Mal i mitten av boken. Helt plötsligt blev hand väldigt "moody" och man fick egentligen inget svar på varför.
Något annat som jag också hade velat ha var en karta över världen. Den var väldigt intressant men kanske lite svår att föreställa sig och komma ihåg.
Shadow and Bone är definitivt en bok som jag kan rekomendera för er som gillar fantasy och tidigare kanske har läst och gillat Kristin Cashores böcker, Throne of Glass eller Poision Study.
Första meningen: The servant called them malenchki, little ghosts, beacuse they were the smallest and youngest, and beacuse they hunted the Duke's house like giggling phantoms, darting in and out of rooms, hiding in cupboards to eavsdrop, sneaking into the kitchen to steal the last of the summer peaches.
Bästa karaktären: Alina
Antal sidor: 308
Betyg: 4/5
Poision Study av Maria V. Snyder
Orsaken jag köpte den: Den var billig på Amazon.co.uk
Orsaken läste den: Vacker omslag!
Orsaken jag älskade den: Yelena
Sedan jag avslutade Graceling-serien av Kristin Cashore har jag letat efter en bra historical/fantasy bok med en stark huvudkaraktär och en liten mer "mogen" känsla över. Ananrs tycker jag oftast att det blir för mycket romantik, nej inte för mycket, bara riktigt dålig romantik i dessa böcker. Och när jag började läsa Poison Study så var jag helt inställd på att även denna boken skulle vara en sån. Men så fel jag hade!
Jag älskar hela känslan över boken. Sådär mystisk och magisk. Men som ni vet är jag inget fan av häxor och magi när det kommer till böcker och även om det fanns lite av det med så var det subtilt och snyggt gjort.
Jag älskade även Yelena som karaktär. Hon var stark och självständig samtidigt som hon var känslosam och svag. Hon var en riktig person helt enkelt. Och genom historiens gång får man följa med på en resa som berättar hur Yelena först hamnade i den situation där hon nu befinner sig.
Även romantiken är skriven på ett välidgt subtilt men vackert sätt. Ingen instalove som tur är. Jag älskar hur kärleken byggs upp gradvis och hur den egentligen inte börjar som kärlek från start. Jag blir annars så trött på denna isntalove som verkar dominera inom YA.
Dock måste jag medge att boken var aningen seg i bland. Jag ville egentligen haft lite mer action och drama. Men Mara V. Snyders vackra skrivande kompenserade för detta och jag var intreserad av att försätta läsa hela tiden. Jag ser definitivt fram emot att fortsätta med serien och även ta mig an alla hennes andra serier (det finns en del)
Första meningen: Locked in darkness that surrounded me like a coffin, I had nothing to distract me from my memories.
Bästa karaktären: Yelena
Antal sidor: 409
Betyg: 4/5
Seraphina av Rachel Hartman
Jag läste ut denna bok den 25 juli och det faktum att jag inte kommer ihåg knappt någonting är inte ett bra tecken. Dessutom blev min mobil stulen när jag var på semester på Malta med några kompisar så alla anteckningar jag gjort om alla böcker jag läste innan augusti i år är borta. Men jag ska försöka skriva så bra jag kan utifrån vad jag kommer ihåg.
Det jag gillade med Seraphina är att Rachel Hartman har kommit på ett väldigt unikt koncept när det kommer till drakar. Jag har i alla fall aldrig hört tala som det innan. Att dragarna kan ta formen som en människa och att det i vissa ovanliga fall är så att dessa får barn med människor. Jag gillade även det faktum att det var en rivalitet mellan människorna och drakarna och att huvudkaraktären hamnade i mitten.
Något annat som jag gillade var Seraphinas drömvärld. Hur hon beskriver det som att hon håller iordning på denna värld som en trädgård så att den inte ska konsumera henne.
Dock hade jag lite svårt med alla karaktärer och blev väldigt förvirrad ibland. Det var svårt att hänga med och tempot är inte värst fort. Detta resulterade i att jag ofta lade ifrån mig boken och inte var så intresserad av att plocka upp den igen. Men när man väl kom in i boken var den väldigt intressant.
Något annat negativt är att jag idag, några månader, senare knappt kommer ihåg någonting. En ritkigt bra bok är en bok som finns kvar i minnet i flera år.
Första meningen: I remember being born.
Bästa karaktären: Seraphina
Antal sidor: 464
Betyg: 3/5
Bitterblue av Kristin Cashore
Bitterblue är tredje boken i Graceling Realm-serien. Egentligen är de endast "companion" böcker och många säger att man inte behöver läsa dem i ordning. Men jag skulle personligen rekomendera att ni läser dem i den ordning de publicerats. Alltså Graceling, Fire och sen sist Bitterblue. Annars kan man stöta på en del spoilers.
Bitterblue utspelar sig 8 år efter Graceling och nu har den lilla prinssesan Bitterblue vuxit upp. Det som skiljer Bitterblue från Katsa och Fire är att hon egentligen inte är en "fighter". Hon löser inte sina problem med våld utan med sin hjärna. Hon tänker före hon gör någonting vilket är en rolig omväxling. För när det kommer till fantasy-böcker så är det nästan standard att huvudkaraktären ska vara impulsiv och våldsam. Jag älskade även Bitterblue för det faktum att hon var så stark. Kanske inte fysiskt men definitivt psykiskt. Hon ger aldrig upp och styrkan som krävdes för att minnas det hennes far gjort mot henne och andra är enorm. Och genom bokens gång växer Bitterblue, om möjligt, till en ännu starkare karaktär.
Dessutom har Cashore verkligen lyckats med att skapa den mest onda karaktären man någonsin stött på. Och genom att ha läst de två tidigare böckerna får man också reda på hur han kom till att bli denna fruktansvärda man. Och jag älskar att Cashore inte har "sugarcoatat" någonting. Jag mådde illa och fick en klump i magen när jag fick reda på vad Leck hade gjort mot Gracelings och unga flickor. Detta är något som de flesta YA misslyckas med. Det finns alltid en "bad guy" med, men denna brukar i slutändan inte vara så extramt ond.
Och sen kommer vi till romantiken som nog var en av de bästa grejerna med boken just för att den fick sitta i baksätet. Instalove undviker denna bok, och egentligne hela serien, som pesten och jag kunde inte vara mer överlycklig. Bitterblue är på 539 sidor och under dessa sidor byggs romantiken långsamt upp. Men det är absolut inte detta som står i fokus. Tack och lov!
Om du letar efter en fantasy-bok med en klok och stark huvudkaraktär, med unik och fantastisk världsbyggnad och en romantik som är bara sådär perfekt så är detta boken du ska sattsa på!
Första meningen: Queen Bitterblue never meant to tell so many people so many lies.
Bästa karaktären: Bitterblue
Antal sidor: 539
Betyg: 4/5
Dark Triumph av Robin LaFevers
Dark Triumph är andra boken i His Fair Assasin-serien som jag absolut älskar. Första boken heter Grave Mercy och har du inte läst denna ännu så tycker jag definitivt du ska göra det. Gillar du serier som Poison Study av Maria V. Snyder, Graceling av Kristin Cashore eller Throne of Glass av Sarah J. Maas så kommer du ÄLSKA denna serien.
Jag måste dock erkänna att jag ver lite orolig när jag skulle börja läsa Dark Triumph därför att den skulle handla om Sybella. Jag tyckte att Sybella var en intressant karaktär i Grave Mercy men hon verkade ha ett väldigt mörkt förflutet och mycket problem. Jag har absolut inget emot mörka böcker, föredrar dem oftast, men ibland kan karaktärerna bli för gnälliga och hjälplösa. Och det jag älskade med första boken var att huvudkaraktären var så stark. Men jag hade inget att oroa mig över. Sybella är en otroligt stark karaktär som fortfarande känns mänsklig och äkta.
Och jag måste ge otrolig cred till Robin LaFevers för kärleksdelen i denna boken. Beast beskrivs som en stor, muskulös och extremt ful karaktär. Detta är väldigt ovanligt i YA-litteratur där ALLA männsikor (förutom vissa onda karaktärer, men oftast de också) är extremt snygga. Men det Beast saknade i sitt utseende gjorde han upp för med sitt stora hjärta. Så Dark Triumph är definitivt något för er som har tröttnat på alla dessa supermodellssnygga killarna som verkar finnas överallt och som alla kämpar om huvudkaraktärerns uppmärksamhet.
Robin LaFevers slänger även in en hel del andra intressanta och annorlunda realtioner. Den jag reagerade mest på var på den mellan Sybella och hennes bror Julian som är minst sagt oroande. Men det är dessa relationer som gör boken så unik.
Dock måste jag klaga på att det under vissa partier i boken inte verkade hända så mycket. Jag hade velat ha lite mer action och intriger. Sybella ska ju ändå föreställa en lönnmödare!
Är du ett fan av fantasy och historiska böcker så är Dark Triumph, och Grave Mercy om du inte läst första boken i serien, ett hett tips. Speciellt om du gillar böcker som är mycket karaktärsdrivna.
Första meningen: I did not arrive at the convent of Saint Mortain some green stripling.
Bästa karaktären: Beast
Antal sidor: 385
Betyg: 4/5
Fire av Kristin Cashore
Graceling Realm är helt klart min nya favoritserie när det kommer till historisk fantasy. Jag bara älskar världen och det faktum att böckerna utspelar sig under olika tidsepoker i denna värld. Man stöter på så många olika människor och kulturer och det känns nästan som om denna världen är verklig och existerar på riktigt. Jag är dock inte så säker på att jag hade velat besöka den...
Fire, precis som förata boken, Graceling, är klassificerade som YA men även som Adult. Och det märks verkligen att denna serien är lite mer mognare än vad många andra YA-serier är. Inte bara för att karaktärerna beter sig lite äldre än många andra karaktärer i YA men hela språket som Kristin Cashore använder för att förmdela boken känns på något sätt mognare.
Eftersom det är en historisk fantasy så är det självlkart många intriger som pågår och det är därmed många karaktärer att hålla reda på. Man ska även försöka komma ihåg vem som är släkt med vem samt vem som är allierad med vem. Men trots detta hade jag inga stora problem att komma ihåg vad som var vad och vem som var vem. Dessutom älskar jag alla karaktärer. Cashore har lyckats skapa karaktärer med personlighet och som har både gott och ont i sig. Hjältinnan är inte helt god och fantastisk och skurken är inte genomrutten. Precis som riktiga människor inte helt helt goda eller helt onda.
Boken börjar väldigt starkt och slutar i samma anda. Dock tycker jag tyvärr att Fire tappade lite i mitten. Inte tillräckligt för att jag skulle bli uttråkad men jag var inte TVUNGEN att sträckläsa boken. Men låt mig bara säga att slutet var helt sjukt och Kristin Cashore bryter helt klart mot en del "lagar". Jag ska inte spoila för mycket men det finns vissa oskriva regler som förfatare "bör" följa. T.ex. får man inte döda huvudkaraktären eller sluta men en gigantisk cliffhanger utan att skriva en uppföljare.
Fire är helt klart en bok som jag skulle rekomendera till alla er som gillar historiska böcker samt fantasy. Den är fylld med underbara karaktärer och fantastiska miljöer. Du kommer inte ångra att du plockade upp denna bok!
Första meningen: Larch often thought that if it had not been for his newborn son, he never would hade survived his wife Mikra's death.
Bästa karaktären: Fire
Antal sidor: 384
Betyg: 4.5/5
A Clash of Kings av George R.R Martin
Asså jag vet inte ens vad jag ska ta och skriva i denna recensionen. Jag menar det är "Game of Thrones", hur kan man inte älska det?! Självklart är A Clash of Kings en väldigt annorlunda typ av bok från YA. Det känns både skönt och konstigt att läsa något sånt här mitt emellan två YA böcker. Temat och motiven är ju av helt två olika typer. I en YA kanske det handlar om att man har en crush på en vampyr som inte verkar älska en tillbaka men är hemligt förälskad i dig. Medan det i George R.R Martins böcker snarere handlar om intriger och plotter för att överta en tron och kriga. Det är två helt olika världar.
Dock tog med mig nästan 2 veckor att ta mig igenom boken! Men ni får ge mig lite cred. Den är på nästan 900 sidor och texten är hälften så liten som i vanliga YA böcker. Jag njöt dock varje minut som jag läste. George R.R Martin är ett underbarn när det kommer till att skriva. Jag har så många favoritcitat från denna boken att jag skulle behöva en hel vägg för att skriva upp dem alla.
Det som förvånar mig är bandet som man skapar mellan alla karaktärerna. Eftersom det är så många får man endast följa karaktärerna i några kapitel var men ändå känns det som jag känt dessa människor i hela mitt liv. Har även en liten crush på Deanerys (ja även om hon är tjej!). Varje gång jag fick läsa från ennes PoV satt jag och log för mig själv och jag ville inte att det skulle ta slut. Hur George R.R Martin lyckades skapa en så otrolig karaktär förstår jag inte!
PS: Även Aria och John Snow är mina favoriter!
George R.R Martin har verkligen inte snålat in på våld, blod och sex. Men det är det som gör hans böcker så episka. Det känns otroligt att få vara en del av generationen som växer upp med hanns otroliga böcker. Det var detta jag ville haft med Harry Potter. Tyvärr var jag ju endast 2 år gammal när första Harry Potter-boken kom ut (Ja jag vet att A Game of Thrones kom ut ett år tidigare än Harry Potter men denna serie har inte fått så mycket hype och uppmärksamhet förens nu) så jag kom lite sent.
Just nu håller jag självklart på att titta på säsong 3 av tv-serien och OMG! Både tv-serien och böckerna blir bara bättre med tiden.
Första menignen: The comet's tail spred across the dawn, a red slash that bled above the crags of Dragonstone like a wound in the pink and purple sky.
Bästa karaktären: Deanerys
Antal sidor: 873
Betyg: 5/5
Eona av Alison Goodman
Wow, wow, wow! Jag gillade verkligen första boken i denna serien, Eon, men denna var om möjligt ännu bättre. Karaktärsutvecklingen som Eon/Eona tar sig igenom är helt otrolig. Man kan inte tro att det är samma människa som började av som en rädd liten pojke i första boken och som nu är en stark och stolt kvinna som kan fatta sina egna beslut och som står upp för sig själv.
Dessutom var det mycket mer action och även romantik i denna boken än vad det var i den första. I den första boken lade Alison Goodman ner många ord på miljöbeskrivningar och beskrivningar av kulturen. Vilket verkligen var nödvändigt då Eona lever i en väldigt komplex värld. I denna boken krävdes dock inte lika mycket av det och istället fokuserades det på action och romantik.
Och jag älskade romantiken i denna boken. I Eon tror jag knappt att det nämdes något men här är det mycket av den. Dock är det gjort på ett snyggt sätt (även om det är ett triangel-drama). Jag hade så blandade känslor för både Ido och Ryko. Ingen av dem var helt ond eller helt god. Detta gjorde hela tringel-dramat mer troligt. Jag hatar när huvudkaraktären är kär i en superskurk och en hjälte och självklart väljer superskurken oavsätt hur illa han behandlar henne!
Eona är tyvärr sista delen i Eon-serien. Det är inte så vanligt med duologier och oftast tycker jag mer om dem än trologier men här hade jag nästan velat ha en bok till. Bara för att få uppleva denna fantastiska värld och rika kultur en gång till. Men man kan ju alltid läsa om böckerna.
Denna serien skulle jag rekomendera till er som känner er lite mer säkra på engelska, är ute efter något allvarligt och lite mer komplext fullt med drakar, magi och action. En helt fantastisk serie!
Första menignen: A wise man once wrote: In war, truth is the first casualty.
Bästa karaktären: Ido
Antal sidor: 637
Betyg: 5/5
Eon av Alison Goodman
Äntligen har jag läst Eon av Alison Goodman och den var allt vad jag förvantade mig. När jag först hörde talas om denna boken gick den under ett annat namn (The Two Pearls of Wisdom), annat omslag och den låg även under vuxenlitteratur. Jag ville gärna läsa den men jag var några år yngre och vågade inte riktigt gå in på vuxenlitteraturens territorium. Några år senare fick jag syn på en bok vid namn Eon. Handlingen påminnde mig väldigt mycket om en annan bok jag hört om och jag fattade då att det faktiskt handlade om samma bok.
Men nu har jag äntligen läst boken och det vackra omslaget får stå och lysa upp min bokhylla. Som ni kanske märker från omslaget så är denna bok inspirerad av japansk och kenesisk kultur. Den utspelar sig i en fantasyvärld och alltås inget riktigt land som finns i vår värld men Alison Goodman har hämtat inspiration från dessa länder.
Boken är över 500 sidor lång och jag har hört många säga att de tycker den är väldigt seg. Och visst var den långsam ibland. Men det behövdes verkligen för att bygga upp denna värld med alla dess kulturer och traditioner. Alison Goodman måste ha lagt ner otroligt med tid på research och på att bygga upp denna komplicerade värld. Och om jag ska vara ärlig så älskade jag att läsa om hur det gick till i "palatset" och om hur människor betedde sig där. Sen var det ju också väldigt spännande att läsa det actionfyllda slutet.
Dock var jag lite sur på huvudpersonen som inte fattade. Ni vet när man läser boken och vet exakt vad det är som gör så att allt går fel och huvudpersonen inte fattar någonting. Det var lite så i denna boken. Svaret var inte helt självklart men jag lyckades ändå lista ut vad "felet" var då jag läst halva boken medan Eon/Eona inte kom på det förens framåt slutet.
Jag älskar även karaktärsutvecklingen som Eon/Eona går igenom. Man ser hur hon växer och tar för sig. Hur hon accapterar det hon är och inte försöker gömma sig. Jag älskar även romantiken i boken. Det som var så speciellt med denna var att romantiken inte hände för huvudpersonen. Det var bipersonerna bredvid som föll för varandra även om de inte borde.
Jag ser otroligt mycket fram emot andra och sista boken i denna serien, Eona. Det är så skönt att denna serien inte är ännu en triologi utan att den endast är en duology.
Jag skulle verkligen rekomendera Eon om du är ute efter något annorlunda och om du gillar asiatisk kultur.
Första meningen: I let the tips of both my swords dig into the sandy arena floor.
Bästa karaktären: Eon/Eona
Andra böcker i serien: Eona
Antal sidor: 531
Betyg: 4/5
A Game of Thrones av George R.R Martin
Ja, då har jag äntligen gjort det. Läst en av de mest omtalde böckerna just nu, A Game of Thrones, och jag förstår nu varför ALLA pratar om den. Jag har tidigare sett både säsong 1 och 2 på tv och även om boken var nästan exakt likadan som tv-serien så blev den aldrig tråkig. Och det är bra jobbat med tanke på att boken är 800 sidor lång.
Genom boken får man följa ett nummer av olika PoV (Point of View) och självklar får man sina favoriter. Om jag ska vara ärlig så tyckte jag att det var tråkigt att följa Eddard Stark (a.k.a Ned Stark). Han var dock en av de personerna som man fick följa mest. Detta är troligen det ända negativa jag kan säga om denna boken, men alla ni som läst den eller sett tv-serien vet ju vad som händer i slutet av säsong 1 :P
Min absoluta favorit att läsa om var Deanerys Stormborn. Hon lever på andra sidan av havet som The seven Kingdoms och hon kämpar för att ta tillbaka landet som egentligen är hennes. Jag älskade också att läsa från Aryas PoV. Som ni kankse märker så finns det ett mönster här. Jag gillar starka kvinnliga karaktärer som inte behöver män som tar hand om dem, vilket många kvinnor i denna boken såklart behöver.
Det tog mig nästan 3 veckor att läsa ut denna boken. Jag vet skammligt. Men jag har faktiskt två ursäkter. För det första har det varit väldigt mycket i skolan och jag har inte haft tid för att läsa. För det andra så är detta en väldigt tung bok (och nu menar jag inte bara i vikt) och det blir för mycket för mig att läsa mer än 50 sidor åt gången. Men ta mig inte fel. Jag älskar att boken var just så tung. Det var längesedan jag läste en high-fantasy.
Okej så vad är egentligen bättre? Tv-serien eller boken? Jag kan tyvärr inte svara på detta då de har gjort ett otroligt jobb med tv-serien. Dock måste jag säga att man kommer mycket närmre karaktärerna i boken samtidigt som jag tycker att tv-serien har bättre miljöer.
Det ända andra problemet jag har med denna boken är att karaktärerna är väldigt unga! Ni som har sett tv-serien ser kanske Robb Stark som en 18 åring, nej, i boken är han endast 14 år gammal. Likaså är Jon Snow endast 14 år, Deanerys är 13 och Sansa endast 11. Ibland får man lite äckelvarning av detta men samtidigt förstår man hur George R.R Martin ville göra denna boken så realistisk som möjligt och på medeltiden var det ignet konstigt att en 13 åring fick barn.
A Game of Thrones är den bästa High-fantasy boken jag någonsin läst och jag rekomenderar den till alla er som vill ha en riktigt bra fantasy. Jag kommer definitivt att fortsätta att läsa serien.
Första meningen: "We should start back," Gerad urged as the woods began to grow dark around them.
Bästa karaktären: Deanerys Stormborn
Antal sidor: 800
Betyg: 5/5
Graceling av Kristin Cashore
Jag måste erksänna att det tog ett tag innan jag kunde anpassa mig till språket i denna boken. Eftersom det är en fantasy som utspelar sig på medeltiden (det brukar väl vara typ medeltiden?) så används även ett helt annat språk än det jag är van vid. Men det var även språket som lyfte boken och fick den att stå ut i mängden. Efter 50 sidor gick det helt utmärkt att läsa.
Dock måste jag säga att Graceling var aningen seg och det hände inte speciellt mycket. Det var också rätt så lätt att lista ut vad som skulle hända vilket tog bort spänningen över boken. Det tog också mycket längre tid att läsa ut den. Jag höll på att läsa den i 4 dagar under semestern medan de övriga böckerna endast tog 1-2. Även karaktärerna var rätt så svåra att lära känna. Dock älskade jag hur självsäker och tuff Katsa var. Hon behövde verkligen inte någon som kan ta hand om henne för hon klarar sig helt på egen hand. Hon på minner mig lite om Rose i Vampire Academy.
Även om Graceling inte var den bästa boken jag läst så är jag fortfarande intresserad av att fortsätta läsa serien. Jag vill verkligen veta mer om Lienid, vilket man inte fick så mycket av i Graceling. Det finns en companion som heter Bitterblue och även en till bok i serien, Fire, där man får följa en helt annan karaktär.
Första meningen: In these dungeons the darkness was complite, but Katsa had a map in her mind
Bästa karaktären: Katsa
Antal sidor: 370
Betyg: 3/5
Betyg: 3/5
GLÖM INTE ATT VARA MED I MIN GIVEAWAY FÖR CIRKELN. TRYCK HÄR!
Inheritance av Christopher Paolini
It began with Eragon ...It ends with Inheritance. Not so very long ago, Eragon - Shadeslayer, Dragon Rider - was nothing more than a poor farm boy, and his dragon, Saphira, only a blue stone in the forest. Now, the fate of an entire civilization rests on their shoulders. Long months of training and battle have brought victories and hope, but they have also brought heartbreaking loss. And still the real battle lies ahead: they must confront Galbatorix. When they do, they will have to be strong enough to defeat him. And if they cannot, no one can. There will be no second chances. The Rider and his dragon have come farther than anyone dared to hope. But can they topple the evil king and restore justice to Alagaesia? And if so, at what cost? Featuring spectacular artwork by cult artist John Jude Palencar, this stunning book brings the bestselling Inheritance cycle to a breathtaking conclusion
En bok på nästan 900 sidor kan skrämma iväg vilken erfaren läsare som helst. Det är inte många som orkar ge sig in på så tjocka böcker. Men snälla gör det. De är de tjocka böckerna som är bäst! Även om jag inte gillade Inheritance lika mycket som de andra böckerna i serien var den helt klart värd alla timmar jag la ner på att läsa den. Jag tror att denna sista delen riktar sig lite mer till killar. Visst gillar jag lite action och krig när det gäller fantasyböcker men hela boken handlade mest om hur de dödade varanda.
Något som jag dock tycker att Chritopher Paolini är så bra på är att beskriva känslor och förälskelse. Inte för att dra alla över en kam, men de flesta kvinnliga författare fokuserar på kärlek, kyssar och romatiska scener. Christopher Paloini gör dock på ett helt annat sätt. Man vet hur mycket Eragon gillar Arya. Man vet hur gärna han vill att de ska bli ett par men han gör inte som så många killar i andra böcker. Han spelar aldrig ut på sina känslor. Det är intressant att bara läsa om förälskelse utan att karaktärerana gör något åt det.
En annan del som jag verkligen gillade med denna boken var Nasudas syn på det hela. Vad som hände med henne och hennes känslor. Jag hade tröttnat lite på Eragon så det var roligt att läsa fårn en annan synvinkel.
Tithe av Holly Black
Sixteen-year-old Kaye is a modern nomad. Fierce and independent, she travels from city to city with her mother's rock band until an ominous attack forces the sixteen-year-old back to her childhood home. There, amid the industrial, blue-collar New Jersey backdrop, Kaye soon finds herself an unwilling pawn in an ancient power struggle between two rival faerie kingdoms -- a struggle that could very well mean her death.
När jag läste om boken på internet tänkte jag bara "Oj, denna måste jag läsa!" Jag menar, den handlar ju om älvor, hallå! Men tyvärr gillade jag den inte alls. Jag fick inget gräpp om någon av karaktärerna och det var väldigt svårt att hänga med i boken över huvudtaget. Jag fick ibland läsa om flera kapitel för att jag inte fattade var jag var. Nej detta var ingen höjdare och nu är det slut med Holly Black för min del. Två chanser och sedan är det over!
Titel: Tithe
Författare: Holly Black
Antal sidor: 331
Batyg: 1 av 5
Numbers: Time to run av Rachel Ward
.
Sedan Jems mamma dog har hon vetet om siffrorna. När hon ser någon i ögonen vet hon när de kommer att dö. Därför håller hon sig på avstånd från andra. Men dagen hon sträffar Spider förändras allt. Han förstår henne, han vet vad hon känner och vad han ska säga. Men en flykt från London kommer få allt att förändras.
.
Jag älskade den här boken. Den var så annorlunda och även om den handlar en del om kärlek så är det en annan sorts kärlek. En annan sak som jag älskade med boken var att jag inte visste vad som skulle hända. I många böcker kan man gissa sig fram men Rachel Ward gjorde aldrig något uppenbart.
.
En underbar bok som du bara måste läsa! Jag ska in och beställa tvåan, Numbers 2: The Chaos, nu!
.
Titel: Numbers: Time to run
Författare: Rachel Ward
Antal sidor: 285
Betyg: 5 av 5
City of Bones av Cassandra Clare
City of Bones är en bok som gör det omöjligt att sluta läsa. Jag brukar alltid läsa innan jag går och lägger mig. Jag brukar bestämma mig för att läsa två-tre kapitel så att det inte blir för sent men med denna boken kunde jag läsa 5-6 kapitel utan att jag tänkte på det. Vips så var klockan 1 och jag var dödstrött på morgonen efter. Men det gjorde ingenting för boken var så underbart bra. Detta är en fantasy bok för alla ungdomar och vuxna! Kille eller tjej, ung eller gammal. Alla kommer att älska den.
Clarrissa Fray börjar se saker, varulvar, vampyrer och demoner. När hennes mamma mystiskt försvinner hittar hon hjälpen hos en grupp demonjägare. Tillsammans måste de gräva djupt i Clarrissas förflutna för att ta reda på saningen. Men det är inte lätt. Någon har ansträngt sig hårt för att hon aldrig någonsin ska få reda på det och ju närmre sanningen de kommer deto farligare blir det.
Denna boken finns ännu inte på svenska och jag vet inte när den svenska översättningen kommer. Vilket betyder att ni än så länge måste läsa den på engelska. Jag tror dock att detta är en sån bok som inte kommer vara speciellt bra på svenska. Jag tycker att det är så med alla fantasy och skräck böcker. T.ex. så låter ju "the shadows are closing" mycket mer spännande än vad "skuggorna kommer närmre" gör.
En annan sak som gör att jag gillar denna boken så mycket är att den utspelar sig i min favorit stad, New York. Haha, bara lite onödig information sådär.
City of Bones hittar du HÄR
Clarrissa Fray börjar se saker, varulvar, vampyrer och demoner. När hennes mamma mystiskt försvinner hittar hon hjälpen hos en grupp demonjägare. Tillsammans måste de gräva djupt i Clarrissas förflutna för att ta reda på saningen. Men det är inte lätt. Någon har ansträngt sig hårt för att hon aldrig någonsin ska få reda på det och ju närmre sanningen de kommer deto farligare blir det.
Denna boken finns ännu inte på svenska och jag vet inte när den svenska översättningen kommer. Vilket betyder att ni än så länge måste läsa den på engelska. Jag tror dock att detta är en sån bok som inte kommer vara speciellt bra på svenska. Jag tycker att det är så med alla fantasy och skräck böcker. T.ex. så låter ju "the shadows are closing" mycket mer spännande än vad "skuggorna kommer närmre" gör.
En annan sak som gör att jag gillar denna boken så mycket är att den utspelar sig i min favorit stad, New York. Haha, bara lite onödig information sådär.
City of Bones hittar du HÄR
