Delerium var en av de första dystopierna jag läste efter hungerspelen. Jag älskade den boken och var så chockad av slutet. Pandimonium gillade jag inte riktigt lika mycket men den var fortfarande en av mina favoriter. Så självklart hade jag extremt höga förväntningar på denna tredje och avslutande del av serien. 

 

Tyvärr kunde inte riktigt dessa förväntningar mötas. Under Requiem tappade jag intresset för karaktärerna. Jag gillade varken Julian eller Alex (som jag älskade i första boken) och jag brydde mig inte riktigt om vad som hände med dem. Dessutom tyckte jag att boken var seg då och då vilket också gjorde att jag tappade intresset för storyn.

 

Lauren Oliver lyckades dock att chocka mig lika mycket med detta slutet som hon gjorde i första boken, Delirium. Det var ett väldigt öppet slut och något som de flesta författare inte gör. Detta gör självklart att slutet lämnar ett visst avtryck som andra böcker inte gör men jag vet inte om mina känslor för den är positiva eller negativa. Det kändes inte som om man fick ett riktigt slut. 

 

Jag hade också gärna velat veta mer om världen. Hur började allt egentligen, vad händer utanför USA:s gränser o.s.v. Det var helt enkelt bara lite för lite information för att jag skulle kunna säga hej då till serien på riktigt. 

 

Det jag dock gillade med denna boken var att man fick berättelsen även från Hannas PoV. Detta är något som Lauren Oliver gör väldigt bra. Första boken är berättad i kronologisk ordning från Lenas PoV. Andra boken är berättad i både nutid och dåtid från Lenas PoV och denna sista är i kronologisk ordning men från både Lenas och Hannas Pov. Det gör serien väldigt speciell. 

 

Även om jag var lite besviken på denna sista del i serien så tycker jag definitivt att du ska plocka upp Delirium-serien. Speciellt om du är ett fan av dystopier!

 

Första meningen: I've started dreaming of Portland again. 

Bästa karaktären: Hanna

Antal sidor: 391

Betyg: 3.5/5