J*vla Cover Reveal
Åhhhhhhhhhhhh!
Det var ett väldigt bra tag sedan sist. Jag har haft fullt upp med mitt liv. Studenten närmar sig med allt vad det innebär (gymnasiearbete, balklänning, studentmössa...) och det är dags att planera livet efter. Har varit i Lund ett antal gånger och har nu skaffat mig en lägenhet där. Så till hösten studerar jag i Lund!
Men över till böcker nu. Förrutom att jag har hamnat i världens värsta reading-slump (japp, läser fortfarande samma bok som förra gången jag skrev här) så är jag jävligt besviken på alla dessa skitförlag igen. Varför ska de hålla på och byta omslag hela tiden?! Jag får panik! Det bytte ju omslagen till The Blood of Eden-serien av Julie Kagawa när andra boken kom ut. Men som tur var bestämde MIRA Ink sig för att behålla den gamla designen. Därmed hamnde de överst på min lista av favorit förlag. Men nu ser jag att de har bytt omslag helt till tredje boken. Va? Och fult som stryk är det. Det är endast den australienska utgåvan som kommer ut med orginalomslaget och jag har letat som en galning men inte hittat en hemsida som skickar till Sverige. Så om ni stötter på detta omslag på boken hojta till så är jag skyldig er min själ sedan!
Det ursprungliga omslaget samt det förskräckliga nya. Vad ska det ens föreställa?
De första två böckerna i serien som jag tycker är riktigt coola och unika. Dessutom är omslagen sådär sametslena och häftiga.
Den officiella trailen är här!
En av mina favorit-serier är The Maze Runner-serien av James Dashner. Och precis som många andra bra ungdomsböcker så kommer denna bok att bli till film i år. Inte nog med att trailen ser sjukt bra ut men filmen har också fantastiska skådespelare. Dylan O'Brien är verkligen perfekt för rollen som Thomas! Dock måste vi vänta enda till september innan filmen släpps på bio. Så så länge får vi nöja oss med trailen.
Har du läst The Maze Runner-serien och planerar du att se filmen?
Major reading slump
Hallå mina vänner!
Nu var det ett tag sedan och jag vill börja med att be om ursäkt. Jag har inte skrivit här på bloggen och det har både berott på att jag har haft massor med annat att göra samt att jag inte orkat. Dessutom har jag hamnet i en stor lässvacka. Jag läser knappt något längre. På 10 dagar har jag läst 50 sidor. Japp, så dåligt är det och jag tror aldrig jag läst så här lite på många år.
Men jag tänker inte tvinga fram det. Läsning är en hobby för mig och känner jag inte för att läsa så tänker jag inte göra det heller. Jag har dock en hel del recensioner att skriva på böcker som jag läst ut för ett bra tag sedan så jag tänkte börja ta tag i det. Och förhoppningsvis får jag snart tillbaka läsglädjen!
Ignite Me av Tahereh Mafi
Det känns så otroligt jobbigt att säga hej då till denna serie nu. Shatter Me-serien är definitivt en av mina favoriter. Främst för att den är skriven på ett så unikt och personligt sätt men även för att den är så fräsch. Hela storyn och framförallt karaktärerna är unika och orginella. I YA blir det annars ofta att sama steriotypsika karaktärer återanvänds igen och igen. Men Tahereh Mafi har verklgien lyckats med att skapa unika och nya karaktärer. Jag menar Warner! I never saw that one coming! Och Juliette genomgår nog den största karaktärutvecklignen jag någonsin varit med om, och utan att det känns fake.
Och jag måste faktiskt säga att jag älskade hur denna serien slutade. Utan att spoila för mycket så var det skönt att Juliette faktiskt genomförde det hon skulle och inte fegade ut i slutet. Kvinnliga karaktärer porträtteras ofta som bad-ass i böcker men när det väl kommer till kritan så ska de ändå agera så steriotypiskt "kvinnligt" och helt plötsligt få någon moralisk insikt. Så istället för att döda "the bad guy" (vilken hela seiren har gått ut på) så spärrar hon in honom istället. Eller ännu vanligare. Låter sin man göra jobbet. En kvinna kan ju inte få blod på händerna vad skulle alla tycke om henne då? (hoppas ni känner min sarkasm) Därmed tycker jag faktiskt att Tahereh Mafi har lyckats skapa den bästa kvinnliga karaktären som jag någonsin läst om. Juliette slår faktiskt till och med Rose (från Vampire Acadamy) just när det kommer till att vara bad-ass på riktigt!
Och sen får vi ju inte glömma Kenji. Åh, underbara Kenji. Han är då inte rädd för att säga vad han tycker. Juliette kan bli lite väl självömkande ibland och då säger han bara till henne att hon beter sig som ett barn och att världen inte kretsar kring henne. Fler sånna karaktärer i YA tack!
Men nog om karaktärerna. Storyn i sig var även den bra. Ignite Me höll en jämn takt och om det fanns något jag hade önskat mig så hade det väl varit lite mer drama och action. Men det är verkligen allt jag kan klaga på. Tahereh Mafi har verkligen lyckats när det kommer till denna serien och har du inte läst den än så borde du nästan skämmas. För dessa böcker är helt otroliga!
Första meningen: I am an hourglass. My seventeen years have collapsed and buried me from the inside out.
Bästa karaktären: Juliette, Warner och Kenji. Kan verkligen inte bestämma mig!
Antal sidor: 408
Betyg: 5/5
Cover Reveal #32
Jag älskar när förlagen stannar med en och samma typ av omslag till en serie. Våga vägra cover-changes! Så jag blev så glad när jag såg omslaget till tredje boken i Grisha-triologin, Ruin and Rising. Jag älskar känslan man får av dessa omslag. En underbar fantasy-serie för er som är sugna på det!
Dock kommer inte Ruin and Rising ut fören i juni detta året så det blir en lång väntan. Men den som väntar på något bra väntar aldrig för länge!
De två tidigare böckerna i serien!
Requiem av Lauren Oliver
Delerium var en av de första dystopierna jag läste efter hungerspelen. Jag älskade den boken och var så chockad av slutet. Pandimonium gillade jag inte riktigt lika mycket men den var fortfarande en av mina favoriter. Så självklart hade jag extremt höga förväntningar på denna tredje och avslutande del av serien.
Tyvärr kunde inte riktigt dessa förväntningar mötas. Under Requiem tappade jag intresset för karaktärerna. Jag gillade varken Julian eller Alex (som jag älskade i första boken) och jag brydde mig inte riktigt om vad som hände med dem. Dessutom tyckte jag att boken var seg då och då vilket också gjorde att jag tappade intresset för storyn.
Lauren Oliver lyckades dock att chocka mig lika mycket med detta slutet som hon gjorde i första boken, Delirium. Det var ett väldigt öppet slut och något som de flesta författare inte gör. Detta gör självklart att slutet lämnar ett visst avtryck som andra böcker inte gör men jag vet inte om mina känslor för den är positiva eller negativa. Det kändes inte som om man fick ett riktigt slut.
Jag hade också gärna velat veta mer om världen. Hur började allt egentligen, vad händer utanför USA:s gränser o.s.v. Det var helt enkelt bara lite för lite information för att jag skulle kunna säga hej då till serien på riktigt.
Det jag dock gillade med denna boken var att man fick berättelsen även från Hannas PoV. Detta är något som Lauren Oliver gör väldigt bra. Första boken är berättad i kronologisk ordning från Lenas PoV. Andra boken är berättad i både nutid och dåtid från Lenas PoV och denna sista är i kronologisk ordning men från både Lenas och Hannas Pov. Det gör serien väldigt speciell.
Även om jag var lite besviken på denna sista del i serien så tycker jag definitivt att du ska plocka upp Delirium-serien. Speciellt om du är ett fan av dystopier!
Första meningen: I've started dreaming of Portland again.
Bästa karaktären: Hanna
Antal sidor: 391
Betyg: 3.5/5
