Jag hade verkligen inga förväntningar på denna boken över huvudtaget. Jag köpte den endast för att omslaget såg intressant ut och den var relativt billig. Jag tog sedan med den på semestern eftersom jag inte behövde vara så rädd om den (med sol och vatten och så vidare). Men det visade sig att Angelfall är en av mina nya favoritböcker. 

 

Hela konceptet och storyn känns så ny och fräsch. Visst har det skrivits om änglar innan, om nephilim och tånorstjejer som bli förälskade i både änglar och fallna änglar. Men i denna boken är änglarna inte underbara varelser som är här för att skydda människorna. De har förstört männskligheten och gjort jorden till ett post-apocalyptiskt samhälle. 

 

Jag tyckte även att Penryn var en ny fläkt när det kommer till karaktärer. Hon känns trovärdig och varken för "modig" eller för gnällig. Mamman är också helt underbar. Hon är psykiskt sjuk och hela "änglar tar över världen" gör hennes sjukdom bara värre. Till och med "den heta killen" kändes relativ verklig (med tanke på att han är en ängel) när det kommer till hur han uppför sig i situationer. 

 

Slutet gjorde mig helt förvånad. Jag trodde inte att den skulle sluta så. Slutet, ja hela storyn, var betydligt mycket mörkare än vad jag trodde att den skulle vara. Slutet var en cliffhanger och jag längtar så otroligt till nästa bok i serien som ska publiceras någon gång i höst. 

 

Som ett litet plus på kanten så är inte kärleken för dominant eller för "fake". Bara så där lagom för att hjälpa till att driva storyn framåt. 

 

Första meningen: Ironically, since the attacks, the sunsets have been glorius. 

Bästa karaktären: Penryn

Antal sidor: 282

Betyg: 5/5