Jag förstod vad det var som Rae Carson ville göra. Hon ville skapa en unik berättelse och framförallt en unik karaktär. En kvinnlig karaktär som inte är vacker, men överviktig och feg som bara den. Och då menar jag inte lite överviktig på några få kilo men där karaktären klagar på hur hon inte är vacker. Här får jag känslan över att Elisa verkligen är överviktig som vi definierar det i dagens samhälle. Dock var det alldeles för överdrivet. I början tyckte jag att det var mycket intressant med denna annorlunda karaktär men efter endast ett fåtal sidor blev jag otroligt irriterad. Det enda Elisa kan tänka på är mat och när hon ska äta sin nästa måltid, hur mycket hon vill äta, vad allt smakar och luktar. För ja, är man tjock kan man ju absolut inte ha något annat i hjärnan än mat...

 

Men som tur är slipper stackar Elisa vara fet genom hela boken. Istället verkar den endast handla om hur hon går, går och går. Efter det går hon lite till. Och ingen mat får hon (även om hon tänker på det konstant) så självklart går hon ner i vikt. Ja till och med så mycket att hon inte behöver dela på brösten för att se sitt smyckaei naveln. Kanske känner ni av min sarkasm vid denna tidpunkt. 

 

Och problemen slutar inte här. Hela romantiken kändes så fake och det enda jag kunde tänka på var Stockholmssyndorm. Elisa blev inte ens arg eller uppröd när hon blev kidnappad. Hon blev mest bara sur för att hon var tvungen att gå, att det då gjorde ont när låren gneds ihop och att hon inte fick tillräckligt med mat. 

 

Nej tyvärr så var det ingen karaktär som jag fastnade för och när några av dem dog brydde jag mig faktiskt inte så mycket. Jag ville bara att boken skulle ta slut. Det fanns även många overkliga händelser i boken. T.ex. har jag väldigt svårt att förstå att en liten prins, som beskrivs som det mest bortskämda barnet i hela värden, skulle gilla när Elsia skällde på honom och sa att han inte fick göra vissa grejer. 

 

Dessutom är jag väldigt kritisk till Gud och religioner överhuvud taget. Ska man ha med Gud så otroligt mycket som i denna boken ville jag haft någon form av förklaring. Men jag kan tänka mig att Rea Carson är amerikan och tron på Gud kommer säkert mer naturligt för många av dem. 

 

Som slutsats så hade The Girl of Fire and Thorns potential men kunde över huvudtaget inte nå upp till dem. Tyvärr en av de sämsta böckerna detta år...

 

Första meningen: Prayer candles flicker in my bedroom.

Bästa karaktären: Ingen

Antal sidor: 423

Betyg: 2/5