Min resa genom den nya NA (New Adult) genren började riktigt bra. Jag började med att läsa några riktiga guldklimpar. Och sen stötte jag på denna och kände bara hur min inre feminism kom fram. Jag var ganska så förolämpad genom hela boken. Det var små saker, som hur självklart det var en en kvinna inte kan åka buss själv, att hon inte kan göra egna beslut och att mannen vet vad hon egenlitgen vill. Egentligen hade storyn potential men dessa saker irriterade mig så otroligt mycket och tog bort mycket av glädjen av läsandet. 

 

Dessutom störde jag mig på hur alla kvinnliga karaktärer i denna boken blev kallade "slut" eller "whore" förutom huvudkaraktären. Andrew säger rakt ut att en tjej som har haft sex med många killar (typ över 3) är äckliga och horiga. Kom igen, jag trodde vi hade kommit längre än så här i vårt moderna samhälle, men tydligen inte. 

 

Förutom all denna förolämpning mot kvinnor så är boken otroligt steriotypisk. Huvudkaraktärerna är självklart "drop-dead gorgeous" och det finns inte ett minsta fel med dem. Därmed tappade boken i trovärdighet direkt. Jag blev även chockad över det faktum att The Edge of Never har 4.42/5 i betyg på Goodreads. Det är en av de högsta betygen jag någonsin sett. Har jag läst någon annan bok?! 

 

Det jag gillade var dock slutet. Jag kunde verkligen inte förutspå det och det slutade faktiskt med att jag grät som en liten bäbis och bara för det slutet så fick denna boken 2 stjärnor istället för 1. 

 

Första meningen: Natalie has been twirling that same lock of hair for the past ten minutes and it's starting to drive me nuts. 

Bästa karaktären: Ingen egentligen

Antal sidor: 459

Betyg: 2/5