Oh. Herre. Gud.

 

Jag har precis läst ut Unravel Me av Tahereh Mafi efter att ha haft ett marathon av hennes böcker i helgen. Har läst om Shatter Me, läst novellen Destory Me och har precis läst ut Unravel Me. Hela min kropp är på högvar. Min hjärna känns som den ska lösas upp (unravel, fattar ni?? klart ni gör) och mitt hjärta brister och hoppar av glädje samtidigt. Vad har du gjort med mig Tahereh?! Allt som cirkulerar runt i mitt huvud just nu är Werner, Werner och Werner (och Adam lite på kanten där) allt jag vill göra är att krama om denna skadade lilla varelse tills allt blir bättre igen, men sen så vill jag bara slå in näsan på honom och se blodet rinna men mest av allt vill jag bara att han ska kyssa mig sådär som bara han kan. Asdfghjjklöäag?!?! Jag får försöka påminna mig själv om at han inte är verklig...Varför är han inte verklig?! Varför måste jag falla för killar som inte finns? Borde kanske bli schizofren??Tänk om killar i verkligheten var som killar i böcker. DRAMA! Nej, men nu får jag sluta skriva här för det jag skriver inte inte logiskt överhuvudtaget! 

 

Denna bilden kanske lättare kan förklara min känslor just nu:

 

PS: Bjuder på mardrömmen du kommer få i natt av denna bilden! Helt gratis. Visst är jag generös...