Då var det slut. Resan genom Alagaesia som började för så många år sedan. Jag var inte gammal då jag läste första delen, Eragon, och älskade den. Sedan dess har kärleken till serien svalnat lite. Det tog så många år mellan böckerna att jag han glömma hur magiskt landet är. Men jag måste säga att Inheritance inte är Christophers bästa bok. 

It began with Eragon ...It ends with Inheritance. Not so very long ago, Eragon - Shadeslayer, Dragon Rider - was nothing more than a poor farm boy, and his dragon, Saphira, only a blue stone in the forest. Now, the fate of an entire civilization rests on their shoulders. Long months of training and battle have brought victories and hope, but they have also brought heartbreaking loss. And still the real battle lies ahead: they must confront Galbatorix. When they do, they will have to be strong enough to defeat him. And if they cannot, no one can. There will be no second chances. The Rider and his dragon have come farther than anyone dared to hope. But can they topple the evil king and restore justice to Alagaesia? And if so, at what cost? Featuring spectacular artwork by cult artist John Jude Palencar, this stunning book brings the bestselling Inheritance cycle to a breathtaking conclusion

En bok på nästan 900 sidor kan skrämma iväg vilken erfaren läsare som helst. Det är inte många som orkar ge sig in på så tjocka böcker. Men snälla gör det. De är de tjocka böckerna som är bäst! Även om jag inte gillade Inheritance lika mycket som de andra böckerna i serien var den helt klart värd alla timmar jag la ner på att läsa den. Jag tror att denna sista delen riktar sig lite mer till killar. Visst gillar jag lite action och krig när det gäller fantasyböcker men hela boken handlade mest om hur de dödade varanda.

Något som jag dock tycker att Chritopher Paolini är så bra på är att beskriva känslor och förälskelse. Inte för att dra alla över en kam, men de flesta kvinnliga författare fokuserar på kärlek, kyssar och romatiska scener. Christopher Paloini gör dock på ett helt annat sätt. Man vet hur mycket Eragon gillar Arya. Man vet hur gärna han vill att de ska bli ett par men han gör inte som så många killar i andra böcker. Han spelar aldrig ut på sina känslor. Det är intressant att bara läsa om förälskelse utan att karaktärerana gör något åt det. 

En annan del som jag verkligen gillade med denna boken var Nasudas syn på det hela. Vad som hände med henne och hennes känslor. Jag hade tröttnat lite på Eragon så det var roligt att läsa fårn en annan synvinkel.