Till skolan var jag tvungen att läsa en bok som inte är västerländsk. "Jippi" tänkte jag. Jag hade hur många böcker som helst hemma. Men sen sa läraren "ingen fantasy, inte historisk och inte Japansk" Jaha. Tack så mycket. Då hade jag inga böcker kvar. Så jag fick gå till biblioteket och låna en bok och jag kan bara säga...neeeej!

Malika Oufkir växer upp i ofattbar lyx i Marockos kungapalats och lever som tonåring jetsetliv med shopping i Paris, nattklubbar i London och fester med Hollywoodstjärnor. Sagan får ett plötsligt slut när hennes far, general Oufkir, deltar i ett statskuppsförsök mot kungen och avrättas direkt. Ett tjugo års långt helvete i ökenfängelser tar nu sin början. Tillsammans med sin mor och fem syskon överlever Malika svält, törst och sjukdomar i total isolering från omvärlden. Men till slut når familjen en punkt där man måste rymma eller dö. Malika och hennes syskon börjar gräva en tunnel med sina bara händer...

Visst låter den bra. Men tyvärr så nådde den inte fram. Det är inget fel på själva handlingen. Denna boken kunde blivit fantastisk, som "En blomma i Afrikas öken", men tyvärr var den skriven på ett sådant sätt att den bara var jobbig att läsa. Massor med namn och beskrivningar som kändes orrelevanta. Men boken lyckades ändå göra det den var skriven för. Att få mig att tänka om.