Jag läste denna boken för första gången för kanske 5 år sedan. Då älskade jag den, men jag tyckte även att den var väldigt läskig och skrämmande. Och det är den. Många dysopier känns för långt borta, att den världen aldrig skulle kunna bli verklighet. Men inte denna bok. Det som gör den så skrämmande är just att det inte känns för orimligt att detta skulle kunna hända i verkligheten, inom en snar framtid. 

År 2099 smälter isarna och världen håller på att sjunka. Femtonåriga Mara och andra unga på ön Wing ger sig av på en farofylld resa för att söka nytt land. De finner en stad, byggd på det som tidigare var Glasgow där människor lever i trädtopparna. Mara lyckas koppla upp sig på webben och finner en vän som gör henne stark.
Jag brukar inte gilla att läsa översätta böcker, och även om jag tror att denna boken är bättre på engelska, så var den helt okej översatt. Jag är dock väldigt ledsen över att de inte har översatt de övriga böckerna i serien. Jag tycker det är väldigt jobbigt om man börjar läsa en bokserie på ett språk och sedan läser fortsättningarna på ett annat. Allt bli då så förvirrande. 

Men tillbaka till boken nu. Detta är en bok som är spännande från första till sista sida. Det finns inga dö-sidor som bara finns där för att fylla ut boken. Allt har en mening och även om man inte förstår vad meningen är i början så faller allt på plats i slutet. Dock var det något som saknades. Jag kan inte förklara vad det var, men det var något som gjorde att jag inte tänkte "fan vilken bra bok" när jag lade ner den på sängbordet. Men en helt okej bok som jag verkligen kan rekomendera till alla ni som gillar dystopier.