Även om jag hade hört väldigt mycket positivt om Shadow and Bone innan jag började läsa den så hade jag inte så väldigt höga förväntningar. Jag vet inte vad det var men jag var bara inte så intresserad av boken. Dock fick jag ett presentkort till Akademibokhandeln och eftersom jag har läst 95% av alla böcker på den engelska ungdomshyllan var detta en av de enda jag kunde köpa som jag inte redan hade. 

 

Men oj, vad förvånad jag blev. Det slutade faktiskt med att jag verkligen gillade boken och när jag läste ut den beställde jag genast hem bok nr 2 i serien. Det jag älskade mest är det faktum att Leigh Bardugo helt lurade mig. När jag började läsa hade jag ingen som helst aning om att den skulle sluta där den gjorde. Och det slutet. Kom igen! Jag vill bara hugga in i bok nr två men med lite eftertanke är jag mer än övertygad över att även andra boken kommer sluta med en cliffhanger och då får jag vänta till juni innan jag får fortsätta läsa. 

 

Karaktärerna: Jag älskade dem. Trodde faktiskt inte att jag skulle gilla Alina men hon visade sig vara riktigt intressant. Sen så älskade jag the Darkling som man aldrig ritkigt visste var man hade. Dock blev jag lite irriterad på Mal i mitten av boken. Helt plötsligt blev hand väldigt "moody" och man fick egentligen inget svar på varför. 

 

Något annat som jag också hade velat ha var en karta över världen. Den var väldigt intressant men kanske lite svår att föreställa sig och komma ihåg. 

 

Shadow and Bone är definitivt en bok som jag kan rekomendera för er som gillar fantasy och tidigare kanske har läst och gillat Kristin Cashores böcker, Throne of Glass eller Poision Study. 

 

Första meningen: The servant called them malenchki, little ghosts, beacuse they were the smallest and youngest, and beacuse they hunted the Duke's house like giggling phantoms, darting in and out of rooms, hiding in cupboards to eavsdrop, sneaking into the kitchen to steal the last of the summer peaches. 

Bästa karaktären: Alina

Antal sidor: 308

Betyg: 4/5

 

Detta är en sån där bok som inte fick värst mycket hype i början (publicerades för första gången 2007) men när andra boken, 5 år senare, var på väg ut på hyllorna exploderade hela BookTube. ALLA läste denna och fangirlade över den. Tydligen var denna helt otroligt fantastiskt och SÅ mycket bättre än The Hunger Games och Divergent. Gissa om mina förväntningar var höga! Jag förväntade mig något helt mind-blowing och helt fantastiskt. Var det det? Nja, inte riktigt. 

 

När jag läste om konceptet, att föräldrar kan "unwinda" sina barn när de fyller 13. Med andra ord "cuttas" (haha, älskar svengelska som ni kanske märker) barnen upp och deras olika delar och organ ges till andra människor. Tydligen menar författaren att barnen inte dör när detta görs utan att de på något sätt fortsätter leva. Jag var väldigt kritisk till detta koncept i början och förstod inte riktigt. Men jag tänkte "jag fattar säkert när jag väl börjar läsa", men icke. Konceptet är unikt och annorlunda, ja, men logiskt, nej. Jag fattar fortfarande inte hur det fungerar och inte heller varför någon egentligen skulle vilja "unwinda" sina barn. Även om man är fattig o.s.v, så tror jag fortfarande att man vill ge sitt barn en chans och därmed kanske kasta ut dem ur huset istället för att mörda dem. Men aknske är det bara jag som resonerar på detta sätt. Kärlek är ju överskattat! 

 

Men med det sagt så fanns det mycket potential med denna boken. Även om jag var förvirrad över världen så var jag väldigt intresserad av alla karaktärer och jag älskar att boken var berättad från olika PoV. Dessutom fanns det en hel del action och lite romantik också för de som inte kan vara utan (JAG) 

 

Men tyvärr kunde jag inte riktigt komma bort från det faktum att jag inte förstod konceptet och nu några månader senare kommer jag knappt ihåg någonting från vad som hände. Dock tänker jag fortsätta läsa serien men den står inte högst upp på min prioriteringslista. 

 

Första meningen: "There are places you can go," Arianna tells him, "and a guy as smart as you has a decent chance of surviving to eighteen."

Bästa karaktären: Connor

Antal sidor: 335

Betyg: 3/5

 

Hallå, dåligt med uppdatering på senaste tiden men det beror helt enkelt på stress i skolan samt sjukdom. Har någon bakterie i magen just nu (har ju i för sig några miljoner men det är någon som inte vill sammarbeta med min kropp) och mår därför inte toppen. Dock kan jag inte riktigt stanna hemma från skolan och vila upp mig så det resulterar bara i att jag aldrig blir frisk. 

 

Jaja, nog om stackars lilla mig. Som ni vet kör jag på "re-read month" (låter extremt töntigt på svenska: "omläsningsmånad") men jag håller tyvärr inte riktigt planeraingen. Målet var att hinna med The Hunger Games-, Delirium- samt Divergent-serien. Än så länge har jag läst ut de två första (plus Rot&Ruin av Jonathan MaBerry i början av månaden) men jag har bara precis börjat på Divergent. Och med endast 3 dagar kvar i november tvivlar jag på att jag hinner med även denna serie. Men jaja, i värsta fall får jag gå över lite på december med detta tema. Vill ju gärna läsa The Eternity Cure av Julie Kagawa med men kommer knappt ihåg något från The Immortal Rules så lär väl behöva läsa om även denna bok. Sen måste jag läsa lite mer Harry Potter också. Vill ju läsa om hela den serien också men har bara hunnit med de två första. Men som man säger "So many books, so little time!"

 

Nu är det inte ens en månad kavr till julafton. Hur fantastiskt är inte det?! Jag har redan gjort upp en liten önskelista på böcker jag vill ha. På listen står självklart titel, författare, förlag samt format. Allt för att det verklgien inte ska bli fel och för att böckerna ska matcha med de jag redan har i bokhyllan. Här har ni mina top 4. 

 

För någon dags edan när jag kom hem från skolan låg där ett paket i brevlådan. Jag som nästan aldrig får post blev överlycklig när det stod mitt namn på och när jag såg att paketet var från Harlequin gav jag ifrån mig ett skrik av glädje. Jag öppnar paketet och där ligger en bok med ett fint litet meddelande i. Hur underbart är det inte att få presenter ibland?! Boken är tydligen den nya succén när det kommer till erotik. Det är en novellsamling med 12 noveller av de bästa från genren. Jag har redan börjat tjuvläsa lite men tror jag sparar denna till jullovet. 

 

JAA, då har Allegiant äntligen kommit hit och omslaget är 100 gånger vackrare i verkligheten än på bild. Det ska bli så roligt att läsa om Divergent och Insurgent för att sedan ta mig an denna. Än så länge har jag lyckats att inte på spoilad (så snälla spoila inte i kommentarerna!) men jag vet att något riktigt förödande kommer hända framemot slutet. Jag har ju märkt av de starka reaktionerna från andra som redan har läst boken. Åh, jag hoppas att den slutar riktigt hemskt och olyckligt bara för att det är extramt ovanligt och nästan obefintligt när det kommer till YA. 

 

Men riktigt än kan jag inte läsa den. Jag håller just nu på med Delirium-serien. Jag har redan läst första boken i serien men har Pandemonium och Requim kvar. Men målet är att hinna med både Delirium-serien och Divergent-serien innan månadens slut. Det betyder 5 böcker på 12 dagar. Det blir svårt men har man inte ett mål så har man inget att kämpa för!

 

Jag såg precis den första trailen till Maleficent som kommer ut sommaren 2014. Det är en filmatisering av Törnorsa och den ser så episk ut. Inte bara för hur fantastiskt vacker trailen är men också för att Angelina Jolie är med. Hallå, FREAKING Angelina Jolie! Sen jag såg Mr & Mrs Smith minst 20 gånger under en bilresa till Spaninen när jag var yngre så har jag älskat henne. Alla filmer hon är med i blir fantastiska och några av mina favoriter just nu är Changeling, Wanted samt Salt (det ska btw komma en uppföljare till Salt, AMAZING). 

 

Nu hoppas jag att jag även kan lägga till Maleficent till listan av mina favoriter. När jag var liten var jag nämligen väldigt kräsen när det kom till barnprogram och filmer. Jag kom ihåg att jag hatade det mesta inkluderat Mumindalen, Björnes Magasin, Bamse, Pingu, Teletubbis och många mer. Men de filmer jag älskade (och som jag därför såg hela tiden) var framförallt Poccahontas och Törnrosa. Jag spelade till och med sönder mina VHS filmer av dessa (herregud vad gammal man känner sig när man vet vad VHS är för något).

 

 

Percy Jackson-serien är en sådan serie som har vuxit upp med en generation. Precis som Harry Potter-serien. Tyvärr läste jag aldrig denna serien när "alla andra" gjorde det och får därför ta ikapp nu istället. Dock ser jag inte riktigt hur denna serien har blivit så extremt omtyckt som den är. Visst den är inte dålig, men jag känner inte något starkt behov av att fortsätta serien. 

 

Ursprungligen köpte jag denna serien för jag ville läsa den innan filmateseringen av andra boken kom ut. Jag såg filmen av första boken, Percy Jackson and the Lightening Theif, för några år sedan.Jag tyckte att filmen var helt okej men eftersom jag hade hört så fantastiska saker om böckerna hade jag extremt höga förväntningar på dem. Dessa nåddes tyvärr inte riktigt. 

 

Det jag älskar är dock allt äventyr. För när det kommer till episka äventyr så är det just "middlegrade" böckerna som är de bästa. Och Percy Jackson liknar Harry Potter väldigt mycket när det kommer till moralen bakom. Att vänksap alltid vinner och att man aldrig ska sluta kämpa. 

 

Men även om jag inte ÄLSKAR denna serie så kommer jag definitivt fortsätta att läsa den. Percy växer ju upp under seriens gång och jag kan tänka mig, att precis som med Harry Potter böckerna, så kommer dessa bli mörkare och våldsammare ju högre upp man kommer. Jag längtar även efter att romantiken ska utvecklas lite men först får nog Percy och de andra karaktärerna växa upp lite. 

 

 

Första meningen: My nightmare started like this. 

Bästa karaktären: Percy

Antal sidor: 279

Betyg: 3/5

Hallå!

 

Då har ännu en trailer till Divergent släppts och jag vet inte säkert men jag tror att detta är "the final". Jag tittade igenom den och längtar så otroligt till filmen och tills jag får läsa om boken. Jag hade planerat att göra det denna månaden men jag väntar fortfarande på att Allegiant ska komma hit och eftersom jag vill läsa dem "back to back" väntar jag lite till. 

 

Finns det något mysigare än att sitta inomhus med tända ljus och en kopp varmt te medan regnet smattrar mot rutan samtidigt som man tittar igenom tv-serie efter tv-serie? Självklart är det mysigt att sitta under filten och läsa också men att mysa framför tv:n såhär i mörkret är ju bara helt underbart. 

 

Just nu har jag fastnat framför vissa tv-serie som jag tänkte dela med mig av. Den första är Äkta Människor som många av er säkert har hört talas om. Jag brukar inte gilla svenska tv-serier men har har de verkligen lyckats. Den utspelar sig i framtiden där robotar (så kallade hubbotar) börjar slå sig fria från människorna. Mycket snyggt gjort faktiskt. 

 

Sen har jag även kikat igenom Kontoret (underbar svensk humor-serie) samt håller jag nu på att titta igneom de 8 säsongerna av The Office (Humorserie från USA) som Kontoret är baserad på. En annan äldra svensk humor-serie jag börjat se är Mia och Klara. Underbar humor!

 

Sen får vi ju inte glömma alla andra standard-serier som jag följt i år. T.ex. har The Big Bang Theory börjat på ny säsong precis som 2 Broke Girls och New Girl. 

 

 

 

Efter att ha läst Hush, Hush-serien samt Fallen-serien (har inte avslutat någon av dem) kände jag mig inte så jätte-pepp på att läsa mer om änglar. Visst änglar kan vara intressanta men jag drars mer mot dystopier eller vampyrer. Men jag hade hört så otroliga saker om den här boken att jag bara var tvungen att läsa den!

 

Och visst var den bra. Jag hade inte förväntat mig att den skulle vara helt outstanding och därför gjorde den mig inte det minsta besviken. 

 

Världen och konceptet som Wendy Higgins bygger upp är väldigt intressant och unikt. För visst har vi alla stött på fallna änglar och nephilim någon gång men att dessa fallna änglar faktiskt har hand om varsin synd och att de tillsammans med sina barn (nephilim) och deras demoner har i uppgift att få männskligheten att begå dessa synder är något nytt för mig. Och just det unika konceptet var det som gjorde att boken fick så pass högt betyg som den fick. 

 

För var det något jag inte gillade så var det huvudkaraktärerna. Ni vet, så där typiskt YA, där tjejen är en oskuldsfull, (och självklart oskuld) duktig flicka som plötsligt stöter på en badboy som behandlar henne värre än skit men ändå faller hon för honom och tror att hon kan få honom att förändras. Nej, jag har tröttnat på det en del och jag fastnade inte för någon av karaktärerna. (Jag kan dock säga att Anna utvecklas och blir bättre i bok nr två som jag redan har hunnit läsa eftersom jag läste ut denna i juli...)

 

Boken är fylld med twister som både är helt obvious men även en del som jag inte kunde förutspå. Detta fick mig att vilja läsa vidare och självklart ökades även spänningen av den sexualla frustrationen mellan huvudkaraktärerna. 

 

Om du gillar änglar eller paranormal böcker överhuvudtaget kan jag definitivt rekomendera denna. Boken är aningen "sexigare" än vanlig YA men inte riktigt tillräckligt mycket för att klassas som en New Adult. Allt som allt, en bra bok, med både spänning och romantik. 

 

Första meningen: The newborn wailed as the midwife wrapped her in a receiving blanket and quickly handed her to Sister Ruth. 

Bästa karaktär: Kapono

Antal sidor: 447

Betyg: 4/5

Hejsan. Som ni vet tänkte jag köra på re-read månad denna månad. I förrgår läste jag äntligen ut Rot & Ruin av Jonathan Maberry, som jag läst i 1,5 vecka. Så lång tid tar det nästan aldrig för mig att läsa en bok. inte ens A Game fo Thrones to så lång tid och den var minst 3 gånger så lång. 

 

Men nu har jag i alla fall börjat på månadens tema och första serien som ska läsas igenom är The Hunger Games av Suzanne Collins. Inget har väl missat att Catching Fire har bio-premiär den 19 november (kl 23:59). Jag har tyvärr inte tänkt gå på premiären men så fort jag får möjlighet att se filmen så ska jag göra det. Dock vill jag läsa om hela serien först och se första filmen. Jag planerar att läsa igenom alla tre böcker nu under helgen. Första boken är redan avklarad (lika fantastisk som vanligt) så nu hoppas jag att jag hinner med de andra två innan helgen tar slut. 

 

Då var oktober över och här kommer min Wrap-Up. Början av oktober var fantastisk men mot slutet (under lovet) läste jag knappt något alls. 

 

 

En av mina favorit-serier är helt klart Shatter Me serien av Tahereh Mafi. Jag kan inte vänta tills tredje och sista delen, Ignite Me, kommer ut. Dock får jag vänta till Februari nästa år innan dess. Dock kommer det ut en novell som går mellan bok 2 och 3 den 17 December. Fracture Me heter den och jag såg precis omslaget som är underbart vackert som vanligt. Dock tror jag inte att denna novell kan slå Destroy Me som går mellan bok 1 och 2. Där fick man följa Werner och jag har så starka känslor för den karaktären. Både hat, medlidande och kärlek! I Fracture Me får man istället följa Adam, som i för sig också är en karaktär som jag tycker om men som inte på långa vägar kan slå Werner. 

 

Hallå!

 

Då var oktober över och vi är nu inne i näst sista månaden på året. Denna månaden har jag som mål att läsa om ett antal serier. För det första har ju Catching Fire biopremiär nu i november och jag vill hinna läsa om serien tills dess. Dessutom har Allegiant precis kommit ut. Dock kommer jag inte ihåg något från Divergent och Insurgent. Så nu måste jag läsa om dem och jag vill hinna göra det innan jag blir spoilad på Allegiant. Har hört att det är ett väldigt dramatiskt slut. Tredje serien som jag vill hinna läsa om denna månad är Delirium serien. Jag har ännu inte hunnit läsa Requiem, även om den kom ut i mars, och kommer inte ihåg något från Delirium och Pandemonium.

 

Så som ni märker kommer jag inte ha tid för att läsa så mycket annat denna månad. Och förhoppningsviss hinner jag läsa igenom alla dessa serier för det blir ändå 9 böcker och det är väldigt stressigt i skolan just nu.

 

 

Ja, det är väl dags för mig att skriva en recnesion nu. Det var ju ett tag sedan. Så här kommer en recension på Fear som jag läste i början av juli. Gissa om jag har många recensioner att komma ikapp med. 

 

Fear är femte boken Gone-serien som är en av mina favoriter när det kommer till dystopier. Serien är troligen inspirerad av Stephen Kings Under the Dome, då den handlar om en stad som plötsligt innesluts av kupol. Dessutom försvinner alla över 15 år och vissa av barnen som blir kvar börjar utveckla övernaturliga krafter. 

 

Denna serie är dock ingen serie för den känsliga. Jag har nog aldrig läst böcker som innehåller lika mycket våld, gore och död. Här får man verkligen se de värsta och mörkaste sidorna av männskligheten. Och det finns ingen helt ond eller helt god karaktär. Det är nog därför som man kommer karaktärerna så nära även om de är många och inte alltid får så många sidor var. 

 

I Fear får man dessutom lite kontakt med världen utanför kupolen. Connie Tample är Sams och Caines mamma och även hon har hemligheter och problem att ta sig igenom. Dessutom får man veta hur omvärlden reagerar på denna mystiska kupol och hur naiva de är från skillnad till barnen inne i The FAYZ.

 

I de första böckerna i serien kunde man fortfarande känna hopp. Karaktärerna kämpade för att lösa problemen och hitta en utväg. Men i Fear känns det som de flesta (eller ja, de som fortfarande lever) börjar tappa taget. Hur de börjar bli desperata. Här är t.ex. ett citat som förklarar titeln på boken väldigt bra:

 

Karaktärerna börjar få nog och vill bara att allting ska ta slut. 

 

Så om du letar efter en riktigt spännande och aktionfylld serie och om du inte är rädd för blod och äckelheter så är detta definitivt en serie för dig. Och Fear, femte boken i serien, gjorde mig absolut inte besviken. Då jag läste ut denna ville jag bara få tag i sjätte och sista boken, Light, så fort som möjligt!

Första meningen: One minute nurse Temple had been updating her journal on her little laptop. And the next minute she was gone.

Bästa karaktären: Astrid

Antal sidor: 549

Betyg: 5/5